Kategoriarkiv: Folkrätt

Affären Assange

Assangeaffären har kommit i en ny fas, förhör pågår på Ecuadors ambassad i London, så det kan vara bra med en kort sammanfattning

I augusti 2010 besökte Julian Assange Sverige för att presentera Wikileaks senaste offentliggörande. Under besöket anhölls Assange av jouråklagaren i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor. Anhållandet hävdes knappt ett dygn senare, den 25 augusti, av ordinarie åklagare Eva Finné, och misstankarna ändrades till ofredande. Den 1 september återupptogs förundersökningen, nu av överåkla-gare Marianne Ny och rubriceringen ändrades till att återigen gälla våldtäkt. 

Den 18 november häktades Assange i sin frånvaro av Stockholms tingsrätt och den 7 december rapporterades att han gripits av brittisk polis då han kommit till polisstationen. Den 16 december släpptes Julian Assange fri mot borgen. Den 24 februari 2011 beslutade en brittisk domstol att Julian Assange ska utlämnas till Sverige. Det överklagades, och en ny rättegång om utlämning genomfördes 12-13 juli 2011. Den 2 november 2011 beslutade High Court i England att man avslår hans överklagan och att han fortfarande ska utlämnas till Sverige.

Den 19 juni 2012 framkom att Assange sökt politisk asyl i Ecuador och därmed befann sig på landets ambassad i London. Den 16 augusti 2012 kom beskedet att Ecuador beviljat honom asyl. Nio personer som ställde borgen för Assange har därför av en brittisk domstol beordrats betala 93 000 pund till det brittiska statsverket.

Den 16 juli 2014 prövade Stockholms tingsrätt återigen häktningsskälen och fann att Assange alltjämt var på sannolika skäl misstänkt för brott och att häktningen skulle bestå. Den 16 november 2014 beslutade Svea hovrätt, efter att Assange överklagat dit, att han skulle vara fortsatt häktad. Men i sitt beslut riktade hovrätten kritik mot åklagaren i målet, Marianne Ny, för att inte göra tillräckligt för att driva förundersökningen framåt (så långt Wikipedia).

I december 2014 överklagar Assange häktningsbeslutet till Högsta domstolen som avslår. Den 13 mars 2015 söker åklagarna Assanges tillstånd att förhöra honom i London, Ingrid Isgren reser den 16-17 juni dit, men får inte förhöra honom. En ny begäran den 22 december avslås av Ecuador igen; begäran förnyas den 8 mars 2016 och accepteras av Ecuador den 8 augusti. Den 13 oktober bestäms att förhöret skalla hållas den 14 november.

Är anklagelserna mot Assange påhittade eller riggade?

Konspirationsteorin att Assange skulle ha utsatts för en honeytrap av amerikanska myndigheter är inte trovärdig. De två målsäganden var/är socialdemokrater och hängivna anhängare och beundrare av Assange. Hade de varit tubbade hade de anmält honom direkt efter händelserna. De gick till polisen först när de hade blivit oroliga för att de kunde ha blivit smittade med HIV genom oskyddade samlag och när Assange hade vägrat att testa sig.

Blev de två kvinnorna tubbade av åklagaren att göra anmälan om våldtäkt?

Det är riktigt att de båda kvinnorna gjorde anmälan om våldtäkt först efter det de kommit i kontakt med polisen, men det är knappast märkligt. De flesta av oss, misstänker jag, visste inte att Assanges beteende som det beskrivits av målsägandena i juridisk mening betraktas som våldtäkt. Men så är lagen, både här och i Storbritannien. Brottet våldtäkt faller under allmänt åtal och när polisen och åklagaren får kännedom om det är de skyldiga att föra saken vidare.

Hur är bevisningen i målet?

Som i de flesta våldtäktsmål handlar det här om två motparters utsagor om händelser utan vittnen, alltså ett besvärligt bevisläge. Ett ganska skakig bevisning, skulle man kunna säga.

Varför har Assange flytt från Sverige?

Detta är kanske den knepigaste frågan i hela Assangesaken. Det har påståtts av försvarsadvokaterna att Assange under andra hälften av september 2010 var tillgänglig för förhör i Sverige, men att åklagaren inte gjort några försök att nå honom.  Påståendet framfördes under utlämningsförhandlingen i England och smulades sönder av domaren Howard Riddle. Domaren fann det visat att Ny hade gjort upprepade försök att nå Assange men fått undvikande svar av hans advokat.  Riddle betecknade den svenske advokaten som ”ett otillförlitligt vittne” som i sin skriftliga inlaga ”gjort ett medvetet försök att vilseleda domstolen”, något som han först under korsförhör och motvilligt tvingades erkänna – innan han ”uppenbart besvärad” lämnade domstolen. En skammens dag för svenska advokatkåren.

 Kan Assange utlämnas från Sverige till USA?

Flykten från Sverige motiverar Assange med sin rädsla för att bli utlämnad till USA. Som villkor för inställelse har han krävt svenska regeringens garanti för att inte bli utlämnad.

I Sverige är det domstolar, i sista hand Högsta domstolen och regeringen som fattar det slutliga avgörandet i alla utlämningsärenden utanför EU. Varje utlämningsfall bedöms efter de omständigheter som gäller i det enskilda fallet. Den svenska regeringen kan inte gå förbi det rättsliga förfarandet och i förväg ge en garanti om att inte utlämna Assange till USA.

När Storbritannien verkställer Supreme Court’s beslut att överlämna Assange till Sverige är Sverige bundet av den så kallade specialitetsprincipen. Den innebär att Sverige inte får lämna honom vidare till ett tredje land, exempelvis USA, utan tillstånd från Storbritannien. Det innebär att Assange inte skulle hamna i ett sämre läge i Sverige än när han befinner sig på brittiskt territorium.

Vad säger den brittiska rättvisan?

Assange lurade den brittiska rättvisan när han flydde till Ecuadors ambassad i stället för att inställa sig i domstolen. Han lurade också sina anhängare på de 93 000 pund de ställt som borgen för honom. Saken är inte utagerad i och med förlusten av borgenssumman. Han har brutit mot domstolsbeslutet om borgen och kan vänta sig upp till 3 månaders fängelse. Antagligen blir han gripen av brittisk polis så snart han lämnar ambassaden.

 

Annonser

Assangecirkusen – varför är Stockholm farligare än London?

SVT:s Uppdrag granskning har tagit sig an Assangefallet och skickat en reporter till London och till Washington för att reda ut det hela. Man skriver att Wikileaksgrundaren Julian Assange säger att han inte vill komma till Sverige av rädsla för att bli utlämnad till USA. De amerikanska dokument som Uppdrag granskning tagit del av visar att en utredning pågår och att han har skäl för sin rädsla.

Assange har suttit instängd på den ecuadoranska ambassaden i London sedan den 19 juni 2012 och mår inte bra. Man har förebrått åklagaren Marianne Ny för att hon envisats med att Assange måste förhöras i Sverige och att hon inte har drivit förundersökningen tillräckligt effektivt. Men hon har redan för ett och ett halvt år sedan, och upprepade gånger därefter, begärt att få höra Assange på ambassaden. Den 16 juni 2015 reste biträdande åklagaren Isgren till London men fick inte träffa honom.  Först efter ett par nya framställningar gav Ecuador den 8 augusti i år sitt tillstånd till förhör på sina villkor. Inte utan skäl säger Ny att ett förhör med på förhand ställda frågor tolkat av en ecuadoransk tolk inte kommer att ha samma kvalitet som ett ordinarie förhör här hemma.

Assanges advokat Hurtig var i Uppdrag granskning påtagligt osäker med sina uppgifter om åklagarens och sin klients förehavanden före och under Assanges flykt från Sverige. Hur det gick till kommer bäst fram i protokollet från förhandlingen om Assanges utlämning till Sverige vid City of Westminster Magistrates’ Court den 24 februari 2012. Det blir enklast att citera domaren Howard Riddle. Han skriver:

I am sure that constant attempts were made by the prosecuting authorities to arrange interrogation in the period 21st – 30th September, but those attempts failed… Mr Hurtig said in his statement that it was astonishing that Ms Ny made no effort to interview his client. In fact this is untrue. He says he realised the mistake the night before giving evidence. He did correct the statement in his evidence in chief. However this was very low key and not done in a way that I, at least, immediately grasped as significant. It was only in cross-examination that the extent of the mistake became clear. I do not accept that this was a genuine mistake. It cannot have slipped his mind. For over a week he was attempting (he says without success) to contact a very important client about a very important matter. The statement was a deliberate attempt to mislead the court. I did in fact mislead [the witnesses] Ms Brita Sundberg-Weitman and Mr Alhem. Had they been given the true facts then that would have changed their opinion on a key fact in a material way [min fetstil].

Efter flykten till England och efter en svensk begäran om utlämnig greps Assange i december 2010 av brittisk polis. Hans begäran att bli fri mot borgen avvisades av underrätten – som det senare visade sig på goda grunder – men tillstyrktes i högre instans och han släpptes mot borgen efter en vecka. Hans advokater överklagade underrättens beslut om utlämning och saken behandlades i alla instanser, tills Högsta domstolen den 14 juni 2012 beslöt att han skulle utlämnas till Sverige. Under den här tiden bodde Assange på en herrgård hos en av sina rika supporters. När utlämningsbeslutet kom visade sig att hans rädsla för att bli utlämnad till USA var så stor att han i stället för att inställa sig hos polisen flydde till Ecuadors ambassad. Hans vänners borgen har förverkats och de kunde känna sig blåsta på sammanlagt 93 500£. Det var säkert bara småpotatis för lady Caroline Evans, nobelpristagaren John Sulston eller markisinnan av Worcester, men inte för alla. Den snälle domaren Riddle gav två av dem rabbatt på 8 000£ och en på 10 000£ p.g.a. deras ”små omständigheter”.

För Assange blev saken inte utagerad i och med förlusten av borgenssumman, något han är medveten om. I slutet på intervjun med Uppdrag granskning säger han att ”…brittiska regeringen kommer att gripa mig även om förundersökningen läggs ner”. Han har brutit mot domstolsbeslutet om borgen och kan vänta sig upp till 3 månaders fängelse.

Publicitet och sensationsmakeri har präglat hela Assangefallet. En rad kändisar – Bianca Jagger, Jemina Khan, Ken Loach, Michael Moore, Naomi Wolf, John Pilger – men också Assanges engelska advokater uttalade sig på det mest insinuanta och okunniga sättet om Sveriges rättsväsen och om Sverige som jämställdes med en US-beroende bananrepublik. Det hela är egentligen en politisk konspiration, Assange blev utsatt för en CIA-organiserad honeytrap, åklagaren är en rabiat feminist, advokat Borgström en politisk figur som företräder ”andra krafter”, svenska domstolar med valda nämndemän är politiska och regeln att handlägga sexbrottsmål bakom stängda dörrar en hemlig rättegång.

Kvarstår knäckfrågan om Assanges rädsla för utlämning till USA är berättigad. Professor Wrange, som Uppdrag granskning frågade, bedömer en utlämning till USA för spionage som ganska osannolik. Men enligt Uppdrag granskning kan Assange vara misstänkt för andra brott, sammansvärjning, datorbedrägeri och stöld av statliga dokument.

Enligt vårt avtal med USA utlämnas inte personer misstänkta för politiska brott och brott mot militär lag eller om utlämningen skulle strida mot krav på humanitet, inte heller om den misstänktes rättssäkerhet inte kan garanteras. Assange kan därför knappast utlämnas om han skulle bli anklagad för spioneri, och de eventuella tilläggsbrott som UG nämner skulle säkert inte bedömas separat, utan som något som har samband med Assanges publicistiska verksamhet och således även de som politiska brott.

Varför är Assange så förtvivlat rädd för att återvända till Sverige? Under tidigare förhandlingar ställde han som villkor att den svenska regeringens skulle utfärda en garanti för att han inte skulle utlämnas till USA. Det var ett spel för gallerierna då i alla fall hans svenska jurister måste veta att kravet inte kan uppfyllas. Ett utlämningsärende handläggs i Sverige av juridiska myndigheter, från åklagaren ända upp till Högsta domstolen, innan det eventuellt hamnar på regeringens bord.

Ännu märkligare med Assanges rädsla är att både Sverige och Storbritannien tillhör EU och har införlivat EU:s utlämningsavtal med USA i sin lagstiftning. Utlämningsreglerna är således likadana i Sverige som i Storbritannien. Dessutom är det så att då Assange först utlämnas från Storbritannien till Sverige måste ett eventuellt svenskt utlämningsbeslut till USA också godkännas av Storbritannien.

Assangefarsen

Tidningarnas reaktion på Assangenyheten är märklig: ”Sverige har förlorat…”, skriver Expressen och DN menar att ”FN-stödet är ett bakslag för brottsutredarna”.

Det är därför skönt att läsa vad professor Ove Bring och docent Andreas Moberg har att säga. Ove Bring, vår främste och internationellt erkände folkrättsjurist, är av samma åsikt som Vladimir Tochilovsky, juristen som reserverat sig mot gruppens utlåtande. De är eniga om att FN-panelen överhuvud inte borde ha prövat Assangefallet. ”Panelen skall titta på godtyckligt frihetsberövande. Det handlar det inte om i detta fall. Julian Assange har berövat sig själv friheten”, säger Ove Bring.

Andreas Moberg, lektor i internationell rätt vid Göteborgs universitet menar i GP att FN-gruppens besked om att Julian Assange är olovligen frihetsberövad har inga direkta rättsliga konsekvenser. FN-organet har inte mandat att påverka svenska myndigheter i deras beslut. – Om Assange sticker ut näsan utanför ambassaden så har Storbritannien skyldighet att plocka upp honom och lämna över honom till Sverige. Däremot kan uttalandet vara till Assanges fördel opinionsmässigt och politiskt, säger Moberg.

Det är också något förre överåklagaren Sven-Erik Alhem tyckte i Rapport i går. Han menar att Sverige måste ta arbetsgruppens utlåtande på allvar med tanke på vårt anseende utomlands. Jag undrar. Alhems bedömning kan ifrågasättas med tanke på hans tidigare engagemang i Assangefallet. Alhem hade som advokaternas expert bidragit med ett utlåtande och vittnat för Assange inför en brittisk domstol. Vid korsförhör av domaren Howard Riddle visade det sig att Alhems  expertutlåtande baserades på vad han hade hört av Assanges advokat Hurtig och vad han hade läst om fallet. Däremot hade han inte läst handlingarna i målet, något han medgav och beklagade. Domaren visade att Alhem jämte ett annat vittne blivit vilseledda av Hurtig samt att advokaten även gjort ett avsiktligt försök att vilseleda domstolen (a deliberate attempt to mislead the court).

Skulle Assange gå helt fri om Sverige lägger ner fallet? Antagligen inte, för han har en del otalt också med den brittiska rättvisan. Efter den svenska framställningen om utlämning satt han i 10 dagar anhållen men tilläts sedan att vistas på ett herresäte utanför London mot borgen från sina rika supporters. Till följd av upprepade överklaganden drog rättegången ut på tiden, men när utslaget från Högsta domstolen föll och han skulle inställa sig i rätten, smet han och gömde sig på Ecuadors ambassad.

Den här andra flykten undan rättvisan kostade hans vänner kring en miljon kronor i förverkad borgen och några av dem blev rejält besvikna och gramse på sin hjälte. Men att bryta mot borgensbestämmelserna och inte inställa sig inför domstol är också ett brott som enligt brittisk lag kan rendera 3-12 månaders fängelse. Så med all sannolikhet kommer Assange att haffas av polis så fort han sticker ut näsan utanför ambassaden.

Fortsättning på Assangefarsen

The Working Group on Arbitrary Detention (Arbetsgrupp avseende godtyckligt fängslande) är ett temporärt underorgan av Rådet för mänskliga rättigheter. Gruppen som grundades 1997 består av fem juristmedlemmar vars uppgift är att ”undersöka fall av  godtyckligt utförda frihetsberövanden” samt att kontakta respektive regeringar och göra dem uppmärksamma på sådana fall. Gruppen skall vidare formulera generella betänkanden (deliberations) avsedda att hjälpa regeringar att undvika  liknande praktiker.

Gruppens  Opinion No. 54/2015 concerning Julian Assange avslutas med en anmodan (request) till de svenska och brittiska regeringarna att beakta Assanges situation, att garantera hans säkerhet och fysisk integritet och att på ett praktiskt sätt göra det för honom möjligt att utöva sin rätt till att röra sig fritt.

Betänkandet är författat av tre av de fem juristerna. En av dem som är landsman med Assange avstod p.g.a. jäv, en anmälde avvikande mening.  Hur betänkandet och slutsatsen förhåller sig till gruppens mandat och de stadganden man åberopar framgår bäst av den reservation som anförs av ukrainaren Vladimir Tochilovsky (jag tror inte jag behöver översätta):

Individual dissenting opinion of WGAD member Vladimir Tochilovsky

  1. The adopted Opinion raises serious question as to the scope of the mandate of the Working Group.
  2. It is assumed in the Opinion that Mr. Assange has been detained in the Embassy of Ecuador in London by the authorities of the United Kingdom. In particular, it is stated that his stay in the Embassy constitutes “a state of an arbitrary deprivation of liberty.”
  3. In fact, Mr. Assange fled the bail in June 2012 and since then stays at the premises of the Embassy using them as a safe haven to evade arrest. Indeed, fugitives are often self-confined within the places where they evade arrest and detention. This could be some premises, as in Mr. Assange’s situation, or the territory of the State that does not recognise the arrest warrant. However, these territories and premises of self-confinement cannot be considered as places of detention for the purposes of the mandate of the Working Group.
  4. In regard to the house arrest of Mr. Assange in 2011-2012, it was previously emphasised by the Working Group that where the person is allowed to leave the residence (as in Mr. Assange’s case), it is “a form of restriction of liberty rather than deprivation of liberty, measure which would then lie outside the Group’s competence” (E/CN.4/1998/44, para. 41(e)). Mr. Assange was allowed to leave the mansion where he was supposed to reside while litigating against extradition in the courts of the United Kingdom. As soon as his last application was dismissed by the Supreme Court in June 2012, Mr. Assange fled the bail.
  5. The mandate of the Working Group is not without limits. By definition, the Working Group is not competent to consider situations that do not involve deprivation of liberty. For the same reason, issues related to the fugitives’ self-confinement, such as asylum and extradition, do not fall into the mandate of the Working Group (see, for instance, E/CN.4/1999/63, para. 67).
  6. That is not to say that the complaints of Mr. Assange could not have been considered. There exist the appropriate UN human rights treaty bodies and the European Court of Human Rights that do have mandate to examine such complaints regardless whether they involve deprivation of liberty or not.
  7. Incidentally, any further application of Mr. Assange may now be declared inadmissible in an appropriate UN body or ECtHR on the matters that have been considered by the Working Group. In this regard, one may refer to the ECtHR decision in Peraldi v. France (2096/05) and the reservation of Sweden to the First Optional Protocol to the ICCPR.
  8. For these reasons, I dissent.

Observera att Tochilovsky anser att gruppen överhuvud inte hade mandat att befatta sig med fallet. Det är uppenbart att inte heller det här sista desperata försöket av Assanges advokater kommer att  få honom fri.