Den svåra yttrandefriheten

Svenska institutet är en statlig myndighet som lyder under Utrikes-departementet.  Dess uppgift är att informera omvärlden om Sverige samt, bl.a. genom föredrag, utbyte och utbildning, skapa och befrämja kontakter med kultur och vetenskap i andra länder.

SI har ett officiellt twitterkonto, ”@sweden”, eller ”Curators of Sweden”, där man låter en ny twittrare, en ”curator”(!) skriva varje vecka. Curatorn har under sin vecka ”frihet att välja teman, hur hen uttrycker sig, med vem hen interagerar och vilka konton hen blockerar”.

Under veckan 8–14 maj 2017 gästades @sweden av Vian Tahir, en ung dam som kallar sig expert inom(!) nätsäkerhet. Med SI:s godkännande skapade hen en blockerings-lista som omfattade ca 14 000 konton, och SI meddelade den 15 maj att blockeringarna hade bidragit till en ökad säkerhet på kontot och att samtalsklimatet på @sweden hade förbättrats.

Men redan den 16 maj fick SI kalla fötter, gjorde en pudel, tog bort blockeringarna och bad de drabbade ”uppriktigt” om ursäkt. Jenny Ljung, den ansvariga för fadäsen, lovar att ”utreda frågan om vad som gäller för blockeringar i förhållande till yttrande-frihet och myndighetsutövning”.

Men samtidigt säger Jenny Ljung. : ”Vi ser att näthatet är ett stort problem för yttrande- och åsiktsfriheten… Det begränsar våra curatorer, det skrämmer och det gör att dialogen mellan människor minskar. Vi hoppas att vårt fortsatta arbete kan bidra till att hitta bra vägar för ett mänskligare Twitter.”

Man kan tycka att hon kunde ha funderat över den här problematiken tidigare. Och kanske också över den obegränsade frihet för curatorerna , deras rätt att blockera medagerande twittrare ”om hon eller han bedömer det som nödvändigt”. Det inträffade visar att en hen som är expert på nätsäkerhet inte behöver vara expert på yttrandefrihet och att det är SI som i sista hand är ansvarigt för sitt konto och borde ha sista ordet när det gäller blockeringarna.

Det som har inträffat liknar litet för mycket en politisk censur av obehagliga åsikter. Avvägningen mellan den av författningen garanterade yttrandefriheten och risken för att en och annan känslig curator kan bli skrämd borde inte vara så svår.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s