Ola Larsmo och rasbiologerna

På författaren Niclas Sennertegs facebooksida utspann sig en diskussion om rasbiologin mellan Ola Larsmo och mig.

Jag vill återge den här för att visa hur olika vi kan se på och använda historien.

OLa Larsmo Ett parallellfall är ju den mycket obehaglige Eugen Fischer, rasbiolog som påverkade bl a Herman Lundborg i Uppsala och nog var roten till dennes besatthet av samerna som ”rasblandade och degenererade”. Fischer byggde sin ”vetenskapliga” storhet på ett rasbiologiskt verk om ”rehoboterna” i dagens Namibia, ett verk som var ett fullkomligt falsarium från början till slut, vilket han själv måste vetat. Han var en av de mest uppburna ”naturvetenskapliga” forskarna i Nazityskland och utsågs 1933 av Hitler till rektor för Berlinuniversitet (Idag Humboldtuniversitetet). Fischer var kompis med Martin Heidegger och var även han en för liten fisk för rättsprocesserna efter kriget trots att han idéer spelat stor roll för T4-programmet och Nürnberglagarna. Här ett hyllande reportage från UNt när han besökte Uppsala 1922 (OL bifogar här ett klipp ur UNT).

Leo Kramár Eugen Fischer var ingen klåpare. Han var en internationellt erkänd forskare som vann berömmelse redan som ung när han hade visat att de Mendelska lagarna gäller även för människan. Men han är också ett exempel på hur smidigt majoriteten av de tyska akademikerna anpassade sig till nazisternas ”Gleischschaltung” av de högre lärosäten.
Som ung vistades Fischer en tid i Sydvästafrika där han använde barn ur blandäktenskap som forskningsobjekt. Han försökte bevisa att afrikanska ”bastarder” var mindervärdiga och rasblandningen farlig. ”Denna mindervärdiga ras”, skrev han om hereros, ”behöver vi tolerera bara så länge de är nyttiga för oss, annars fri konkurrens – dvs…undergång”. En av hans elever, en dr Mengele, förde Fischers projekt vidare med forskning på judiska tvillingar i Auschwitz.
Fischer var en av författarna till ”Grundriss der menschlichen Erblichkeitslehre und Rassenhygiene”, som kom ut 1921 och senare i flera upplagor. Boken, känd som ”Bauer-Fischer-Lenz” var ett standardverk i ämnet, det lästes även av fackmän i Sverige och användes ännu på 1960-talet som lärobok i antropologi vid tyska universitet.
I den första upplagan skriver Fischer att också miljön har betydelse för utformningen av fysiska egenskaper, exempelvis kroppslängden. Här går han emot uppfattningen att rasblandning skulle leda till en ”medelblandning” och att den ”lägre” rasens, exempelvis judarnas, dominanta anlag skulle leda till utplåning av de blonda och blåögda. Ett sådant antagande strider mot de Mendelska lagarna och bygger på psykologiskt misstag, skriver han. Han säger vidare att begreppen ras och folk inte har något gemensamt och att det är omöjligt att dela in raserna systematiskt.
”Efter det sagda är det nästan överflödigt att ytterligare betona att man lika litet kan tala om en judisk ras som en germansk ras, att dock såväl judarna som germanerna är en speciell rasblandning”. (Grundriss, sid. 156)
Fischer var en ganska typisk representant för sin kår. Rastänkandet i hans tappning var allmänt accepterat och rasbiologin, eugeniken, uppfattades som god vetenskap världen över, från USA till Sovjet. Han opponerade sig mot vissa ”irrläror” i NS-rasläran som gick mot hans forskning, exempelvis att ”Mischlinge” (bastarder) av närbesläktade raser alltid skulle vara intellektuellt och moraliskt mindervärdiga. Han hade tidigare skrivit att tyska judar inte nödvändigtvis var mindervärdiga, bara annorlunda, och anklagades därför att vara judevänlig,
Men efter 1933 kom det nya signaler som tydligen uppfattades rätt. Fischer började utge en skriftserie „Deutsche Rassenkunde“ där han inte bara anpassade sig utan blev den ledande propagandisten för rasbiologin. Men trots allt höll han envist fast vid sina forskningsresultat som ibland gick stick i stäv med den officiella partilinjen. ”Jag går till och med så långt att jag teoretiskt säger att ett blandfolk framkommet genom likvärdig korsning av ariska och judiska beståndsdelar kunde skapa en mycket berömvärd kultur…” skriver han i ”Der völkische Staat biologisch gesehen” (1933), dock garderar han sig med att sådan kultur inte skulle vara ”tysk”.
Fischer ansågs aldrig riktigt renlärig och kom in i NSDAP först 1940 efter ingripande av Himmler som tyckte att det var nödvändigt av ”politiska skäl”. Fischer blev efter kriget utan större svårigheter denazifierad och pensionerad. 1952 blev han hedersledamot i Tyska antropologiska sällskapet. Han dog 1967.

OLa Larsmo Please; rehoboth-boken bygger på falsarier och Fischer drevs iväg från Rehoboth efter att ha försökt gräva upp skelettdelar. Själva grundidén var att blandfolk drabbades av ”degeneration”, alltså att genetiska defekter uppstod som en följd av ”blandning”. Bauer-Fischer-Lentz var länge standardlärobok i rasbiologi och Lentz var den som drev den rasbiologiska linjen hårdast som ansvarig för Kaiser Wilihelm-Institut i Berlin. Det här är inget som går att bagatellisera. Låt mig citera molekylärbiologen Henrik Brändén, som skriver om Fischer:
”Dessa vetenskapsmän var inte besvärade av nazisternas intresse för deras idéer. Tvärt om förklarade professor Fischer stolt år 1933 att ”vår eugeniska rörelse existerat mycket längre än nazistpartiet”. Några år efter det att nazisterna kom till makten förklarade han: ”Det är en särskild och sällsynt lycka för en i och för sig teoretisk forskning att få verka i en tid då den allmänna världsåskådningen möter den med positivt erkännande och då dess praktiska resultat till och med omedelbart välkomnas som underlag för statliga ingripanden”” Osv.
Varför du försöker ärerädda Fishcer framstår som gåtfullt. Både han och Lundborg tog sin utgångspunkt i de nyupptäckta mendelska lagarna, och även Lundborgs avhandling om ärftlig epilepsi är vetenskapligt hederlig (utifrån sin tid. Men sedan blir det åka av, rent ideologiskt, vilket går att läsa sig till i alla standardverk, inklusive det stora ”Deadly medicine”. Här nedan en liten samlarbild på Fischer från 1934 (OL bifogar en bild som visar Fischer görande en Hitlerhälsning).

Leo Kramár Inget försök till äreräddning av Fischer, som jag har haft tillfälle att studera närmare när jag skrev boken om rasismens ideologer. Däremot några kalla fakta som visar att allt inte är så svart och vitt. Fischer var ingen klåpare och hans forskning var helt i samklang med dåtidens kunskaper. Han var som många andra en anpassling, men som man kan se av citaten ovan var han förvånansvärt ståndaktig även visavi partiet vad gäller sina forskningsresultat. Naturligtvis var han stolt över att eugeniken, hans ögonsten, fanns före nazisterna. Att schablonmässigt fördöma alla som vurmade för rasbiologin är naivt och ahistoriskt. Kring sekelskiftet rådde det utbredd pessimism om mänsklighetens biologiska framtid och det fanns en allmän uppfattning att eugeniken var räddningen. Det gällde inte bara ”högerkretsar” och Tyskland, Sverige och USA. Som du väl vet, en lång rad vänsterintellektuella hyste den uppfattningen och rasbiologisk forskning och eugeniska sällskap fanns även i Sovjetunionen.

OLa Larsmo Eftersom jag skrivit bok i ämnet ja. Det faktum som är svårt att ta sig runt är att tanken på rasblandning=degeneration=genetiska defekter är något som Fischer är den tyngsta ”auktoriteten” på och att den i sin tur vilar på rehoboth-boken som är full av falsarier. Det framstår som mycket underligt att du vill se något försonande alls i att Bauer-Fischer-Lentz bok var ”standardverk” i Tyskland fram på 60-talet. Inte minst Fritz Lentz var djupt troende nazist och en av de ansvariga för idéerna bakom T4. Som han skrev i en recension av ”Mein Kampf”:
”Att nationalsocialismen ärligen eftersträvar en sund ras kan man inte betvivla. [Hitler är] den första politiker med verkligt inflytande som ser rashygienen som en central uppgift för all politik och som också kommer att kraftfullt verka för den saken.”
Att Lentz kunde fortsätta som professor efter kriget är lika obegripligt som att mannen bakom morden på minst 300 barn på anstalten Steinhof inom ramen för T4 i Österrike, Heinrich Gross, under efterkrigstiden blev Österrikes ledande rättspsykiatriker.
De rasbiologiskt motiverade övergreppen på människor som tvångssteriliserades fortsatte i västvärlden (inklusive Sverige) efter kriget och börjar här i landet minska i antal först efter 1955 (flera Herman Lundborg närstående läkare var fortsatt drivande). Men den rena utrotningen i form av mord och medicinska experiment på levande fångar var något som utgick från Kaiser-Wilhelm-Institut vid Berlins universitet, som levererade det ”vetenskapliga” och teoretiska underlaget för nazismens praktik. Då var Lentz chef för institutet och Fischer rektor för hela universitetet.

Leo Kramár Bäste Ola. Jag har läst din skrift i ämnet som jag uppskattar, bortsett från att du där inte med ett ord nämner Lundborgs flitiga och vänskapliga umgänge med rasbiologer i Sovjet, där man hade skapat en avdelning för eugenik vid Vetenskapsakademin samma år som Lundborgs i Sverige, 1921. Det sovjetiska förhållningssättet påverkade inställningen till eugenik och rasbiologi hos marxister och andra vänsterintellektuella i väst. Inflytelserika opinionsbildare och kända kulturpersonligheter som medlemmar av det socialistiska Fabiansällskapet George Bernard Shaw, H. G. Wells, Beatrice och Sidney Webb, Julian Huxley, C.P. Snow, Harold Laski, Havelock Ellis, Emma Goldman med flera höll åsikter som vi i dag skulle beteckna som reaktionära och rasistiska och propagerade för rashygieniska åtgärder. Marxisten och framstående medlemmen i kommunistpartiet, genetikern J.B.S. Haldane, som tidigare visat att det var praktiskt omöjligt att utrota vissa genetiska defekter med rashygien, tyckte att i en socialistisk stat kunde rashygienen visst praktiseras i stor skala, att genetiskt belastade individer skulle steriliseras och att man inte borde tillåta invandring av sämre begåvade raser som ”negrer” till Europa.
Detta är viktigt att framhålla, för att läsaren skall förstå att den ”eugeniska alarmismen” (som en historiker kallar det), var kring 1900 inte begränsad till ”völkisch” i Tyskland och andra mörkermän, utan var allmän, och rashygienen en erkänd vetenskap som skulle frälsa världen, d.v.s. den vita rasen, från undergång.
I dag vet vi att den eugeniska paniken grundades i dålig vetenskap. De som levde då visste inte bättre, de hade inte facit i handen som vi. Den lärdom jag tror vi skall dra är att vi alltid skall förhålla oss kritiskt, att dagens vetenskapliga sanning kan vara morgondagens lögn.
Jag känner väl till Fischers och Lenz verksamhet (som tar upp 6 sidor i min bok) och jag har ingen anledning att återupprätta Fischer eller någon annan. Men jag ser inget försonande i att jag lägger till några pusselbitar för att göra din bild av mannen något mer nyanserad. Inget är lättare än att ta avstånd från rasbiologi, rasism och nazism och dess företrädare. Men att framställa dem som fullständiga knäppskallar eller ondskefulla sociopater gör att kritiken förfelar sitt syfte. Vi måste inse att även normalbegåvade och välutbildade människor hyste dessa åsikter och fråga oss varför.
Jag har grävt djupt i de skummaste källor för att förstå det. I min bok har jag använt Lundborgs rasdefinition som ett exempel och hans bild av den skötsamme odlaren när han förklarar syftet med eugeniken: ”Den goda säden representeras av de friska…Ogräset motsvaras av de skadliga och samhällsodugliga”. Det är en förfärande människosyn som i förlängningen ledde till T-4 och Förintelsen men som inte kan förklaras med någon inneboende ”ondska” (bortset från vissa undantag) hos dem som hyste den. Men vägen till helvete är stensatt med goda avsikter.

 

 

Annonser

En reaktion på ”Ola Larsmo och rasbiologerna

  1. Du vinner som vanligt diskussionen eftersom du visar att verkligheten inte är svartvit. Alla företeelser måste sättas in i sitt historiska sammanhang och ses i relation till sin tids synsätt och kunskapsnivå. Det är inte bara nazister som begått brott mot mänskligheten.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s