SSU och Günter Grass

”Jag är en stolt manshatare. För ni är äckliga varelser som lever på vår jord”, skriver Marwa Karim, kampanjledare på SSU på Politikfakta.

Erkänner att det känns väldigt tungt att vara en äcklig varelse som lever till nåds på någon annans jord. Samtidigt har jag viss förståelse för Marwas svåra belägenhet och kan inte låta bli att citera ett längre stycke ur Günter Grass, Der Butt (Nur Töchter).

Günter Grass, Flundran (kap. Bara döttrar)

Flundran talar

Det är den gamla visan, mina damer! Kvinnor befruktas, går havande, föder, ger bröst, fostrar, får se ett av sina sex barn dö, får sig utan vidare ett nytt påklutat, de bär fram det, föder det som alltid med smärtor, lägger det till det ena eller det andra bröstet, lär det säga mamma och springa; tills flickorna – och här räknas i princip bara döttrar – spärrar ut sig för en karlslok och blir befruktade igen, och det man burit fram blir ständigt och jämt fött bara av mödrar.

Se hur torftigt utrustade är däremot männen. Vad de befruktas med är absurda order. Det de blir havande med är aldrig annat än spekulationer. Deras foster heter: katedralen i Strasbourg, dieselmotorn, relativitetsteorin, Knorrs sopptärning, gasmasken, Schlieffenplanen. Vi känner till tusentals liknande betydande verk. Ingenting har varit omöjligt för dessa herrar.  Eigerns nordvägg måste betvingas, sjövägen till Indien upptäckas, ljudvallen brytas igenom, atomen klyvas, konservburken och tändnålsgeväret uppfinnas, ruinerna av Troja och Knossos grävas upp, nio symfonier måste fullbordas. För då männen inte kan befruktas, bli havande och föda på ett naturligt sätt, och till och med deras bindgalna barnalstring kan misstänkas vara ett nyckfullt självändamål, måste de utföra snillrika galenskaper, klättra uppför isbelagda nordväggar, bryta igenom ljudvallar; de travar upp pyramider, gräver Panamakanaler, dämmer upp dalar, experimenterar som av tvång, tills allt blir syntetiskt; de måste ständigt, i bilder, ord och toner ställa frågan om jaget, om varat, om meningen, varför och vartill och vart, de måste var och en träla i världshistoriens trampkvarn, så den spottar ut den typiska mansgrejen, daterade segrar och nederlag, kyrkoschismer och polska delningar, protokoll och monument…

Dagens affärer och storverk: Kalkutta. Assuandammen. Pillret. Watergate. Så heter männens ersatsfödslar. De blir dräktiga genom något slags princip. De går havande med det kategoriska imperativet. Det bara av dem behärskade militärväsen försätter dem ständigt i en situation där de kan fördatera döden som en nedkomst, intill det okända. Men det de föder – en skapelse eller ett missfoster – kommer aldrig att lära sig springa, aldrig att kunna säga mamma…

Så jag säger: Kvinnor behöver inte bekymra sig för efterlevandet, de förkroppsligar livet; männen däremot kan bevisa efterlevnaden endast utöver sig själva, genom att de bygger hus, planterar träd, utför dåd, stupar ärorikt i krig, dock har de alstrat barn innan. Den som inte kan föda är i alla fall med all sannolikhet far och av naturen arm.

(Egen övers.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s