Yrsa och den normbildande svenskheten

 

Jag har aldrig varit någon större beundrare av Yrsa Stenius. Som politisk chefredaktör på Aftonbladet och senare Pressombudskvinna var hon snarare den svenska vänsterns idol än min. Men när jag nu läser Magnus Lintons recension av hennes memoarbok (DN-Kultur 6/10), blir jag riktigt förtjust.

För vad säger den frispråkiga Yrsa som yrvaken svarade ”Kyss fittan!” när hon hade väckts av en telefonröst som presenterade sig som statsminister Palme, vad säger hon om Sverige och svenskarna utifrån sin finlandssvenska utsiktspunkt?

Jo, hon som har levat det mesta av sitt liv här och sett och lyssnat, talar om för de tondöva att det visst finns något som heter svenskhet, och att Sverige, ”förnuftets och måttfullhetens hemvist på jorden”, bebos av ett folk som är särpräglat av en unik lång historia av fred och lugn. Att svenskens ideal är ”Ordning och reda! Kontroll!” Och att allt som bryter mot ordnings- och kontrollbehovet får detta av en lång fred och folkhemstanke präglade folk att förfalla åt katastrofkänslor.

Och inte oväntat har hon litet till övers inte bara för de svenska journalisternas ”upphöjda självbild”, utan också för svenskarnas dragning åt moraliserande och trång intolerans. En paradox, skriver recensenten, med tanke på den normliberalism Sverige är känt för.

En paradox verkligen. Samtidigt som man är så normkritisk inbördes upphöjer man gärna Sverige och svenska vanor som en norm för andra mindre upplysta, mindre jämställda, mindre feministiska, mindre framgångsrika, mindre framstegsvänliga, helt enkelt mindre utvecklade och efterblivna länder.

Det behövs tydligen en klarsynt och frispråkig invandrare för att tala om för alla som förnekar att det finns något som heter svenskhet, att Sverige bebos – eller ända tills ganska nyligen har bebotts – av ett särpräglat folk med särpräglade traditioner och normer, det vi brukar kalla kultur. Och att, som Yrsa Stenius ser det, svenskarna inte är blygsammare än att uppfatta sina vanor och seder som så gedigna att de helst skulle vara en norm för alla andra.

 

Annonser

En reaktion på ”Yrsa och den normbildande svenskheten

  1. ”Yrsagate” är Journalistförbundets träffande namn på hennes sätt att sköta Pressonbudsmannaskapet.

    Jag tänker då främst på dödshotet i telefon mot en Corren-journalist. Det la’ tidningen ut på sin hemsida – och Yrsa Stenius ville få tidningen fälld av PO! Hon misslyckades. Saken är dock en bestående skamfläck för henne!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s