Exit Britannia

Historien upprepar sig inte som många kanske tror, och det vi kallar ”utveckling” och ”framsteg” är inte något automatiskt och rätlinjigt skeende.

Jag är inte någon anhängare av Hegels och Marx historiska determinism men anser att det ligger mycket i deras dialektik, antagandet att förändringar inte sker i harmoni och samförstånd utan genom motsättningar och konflikter, enligt den välkända formeln om tes, antites och syntes.

Det är lätt att tycka att EU:s utveckling är ett bevis för den här historieuppfattningen.

Opinionsundersökningar visar att den nationella identiteten bland européer är mycket starkare än den europeiska. Omkring 90% av de tillfrågade bekänner sig till en nationell identitet, ca hälften av dem kan förena den med en europeisk, men endast några få procent säger sig vara uteslutande européer. Känslan av europeisk samhörighet i Storbritannien är bland de lägsta och det engelsmännen reagerar så starkt mot är Brysselbyråkraternas och Eurofederalisternas ständigt ökande klåfingrighet, främst kravet på gemensam invandringspolitik.

Det tycks för många vara svårt att inse att det inte bara handlar om ekonomi, om pengar, utan om känslor. Det handlar alltså inte om att plocka russin ur kakan utan om en gränsdragning mellan den nationella och övernationella bestämmanderätten, om gränserna för den nationella suveräniteten. Engelsmännen tycker att här har EU gått för långt och de har medhåll av flera EU-medlemmar i Centraleuropa.

Utfallet av folkomröstningen blir en minnesbeta för makthungriga byråkrater och fede-ralister i Bryssel: tassa inte för mycket på medlemsstaternas suveränitet. Nationalismen är fortfarande den bärande idén i Europas demokratier och som statsvetaren James G. Kellas har visat, trots utvidgat samarbete i EU är den demokratiska nationalstaten den mest funktionella och naturliga politiska enheten.

Historiens pendel har svängt, EU-politikerna har drivit sin tes för långt och möts nu av en antites. Om Hegel och Marx hade rätt skulle konflikten kunna utmynna i en syntes. Vad vi får hoppas på nu är en förnuftig uppgörelse med Storbritannien om ekonomiskt sam-arbete.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s