Ordet rasist behöver en tydligare definition

 

Newsmill Publicerad: 2013-05-06 

Beskyllningen för rasism, för rasistisk diskriminering och tillmälet ”rasist” används i den svenska debatten på ett obehagligt onyanserat och ibland helt ogrundat sätt. När man satt Kainmärket i pannan på en meningsmotståndare blir denne utmönstrad som icke rumsren och behöver inte bemötas med argument.

”En liten rasistdjävul finns i oss alla”, sa en god vän en gång. Vad han menade var de känslor av rädsla, eller motvilja som vi lätt kan uppleva vid möte med människor som inte liknar oss själva. Sociologisk forskning visar att detta är en vanlig och universell företeelse som bottnar i vår kanske inte medfödda men i alla fall mycket tidigt präglade etnocentrism och dess starka emotionella laddning.

Är man rasist för att man, ofta väldigt skuldmedvetet, kan känna på det sättet? Var går gränsen mellan känslor av främlingskap eller aversion och en medveten missaktning och nedvärdering av en viss grupp? Och är man rasist bara för att man i vissa situationer agerar på ett sätt som kan uppfattas som sårande eller diskriminerande?

FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, men den definierar inte termen ras. UNESCO:s deklaration om ras och rasfördomar slår fast den mänskliga rasens grundläggande enhet och säger att alla människor tillhör samma art och har en gemensam härstamning. Som rasistisk betecknas varje teori som hävdar att ras- eller etniska grupper av naturen är ojämlika och varje ideologi, fördom, diskriminering, strukturell ordning eller institutionaliserade praktiker som gör åtskillnad mellan raser.

UNESCO talar på en och samma gång om den ”mänskliga rasen” och om att människor tillhör ”samma art”. Det är oklart vad man egentligen vill säga.  En ras är en population som tillhör en viss art och äger konstanta, ärftliga egenskaper som särskiljer den från andra populationer tillhörande samma art. Individer tillhörande olika raser inom samma art kan fortplanta sig, individer av en art kan däremot inte fortplanta sig med individer ur en annan art. Mänskligheten måste därför betecknas som en art och dess populationer som raser.

Rasbegreppet är omstritt. Kruxet är att de mänskliga raserna har blandat sig under årtusenden. Redan under artonhundratalet förstod man att mänskligheten är ett kontinuum av ett oöverskådligt antal varianter, att det kan vara helt omöjligt att rasbestämma en viss individ. Det är däremot uppenbart att det existerar stora populationer, ofta med samma geografiska utbredning, som har särskiljande gemensamma fenotypiska (miljöpåverkade) fysiska drag och som man kan definiera som raser. Vetenskapen förkastar däremot allmänt att raserna skulle skilja sig sinsemellan genom genetiskt betingade ärftliga karaktärsdrag eller psykiska egenskaper. Det är likväl uppenbart att olika etniska grupper under mänsklighetens långa historia tillägnat sig olika överlevnadsstrategier och utvecklat specifika kulturmönster.

Rasismen hävdar människorasernas ojämlikhet, den påstår att det finns en koppling mellan vissa fenotypiska drag och mentala och intellektuella egenskaper och karaktärsdrag, att dessa egenskaper är ärftliga och oföränderliga över tiden och att vissa raser i detta avseende är överlägsna andra. Som en konsekvens av dessa antaganden avvisar rasisterna all blandning mellan ”högstående” och ”lägre” raser. Men tro inte att rasismen, överskattningen av den egna rasen är förbehållet européerna. Etnologerna vet att rasistisk etnocentrism existerar såväl hos japaner och indier som hos araber och afrikaner.

Är Sverige ett rasistiskt samhälle som det påstås, finns det rasistiska strukturer och är vi kulturrasister när vi ogillar vissa grupprelaterade beteenden? Skall alla kritiska eller negativa yttringar som riktas mot individer av en viss etnisk eller religiös grupp betraktas som rasism? I sin bok The End of Racism (1995) ger Dinesh D’Souza följande exempel: En taxichaufför i New York, som med största sannolikhet inte är en WASP, White Anglo-Saxon Protestant, vägrar att mitt i natten ta upp ett par unga svarta killar med afrofrisyr. Men ett par kvarter längre bort tar han utan vidare upp en afroamerikansk kvinna med barn. Är chauffören en rasist?

Vi människor skapar till stor del vår världsbild på grund av egna erfarenheter.  Hur begränsade dessa än är så generaliserar vi dem ofta till allmängiltighet. Psykologerna säger att detta är en mekanism nödvändig för att omvärlden skall bli oss begriplig och hanterlig. New-York-chaufförens erfarenhet säger att han löper en påtaglig risk att bli rånad och kanske dödad av unga svarta män. De två kan känna sig diskriminerade men taxiföraren tänker mer på sin egen säkerhet än på deras känslor. Kan man klandra honom?

Liknande fall av ”vardagsrasism” eller ”strukturell diskriminering” förekommer säkert även i Sverige. Men är detta verkligen rasism så som den definieras av exempelvis UNESCO? Eller handlar det snarare om fördomsfulla generaliseringar byggda på egna och omgivningens erfarenheter? Och är en fördom som blivit bekräftad fortfarande en fördom?

Det behövs mer eftertanke och stringens i debatten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s