Per Robert Lugn

Min svåger och god vän sedan många år Per Robert Lugn har gått bort. Han, en gammal soldat som brukade säga ”Old soldiers never die, they just fade away”  måste kämpa i flera år tappert mot sina allt svårare krämpor. Han blev 93 år.

Per Robert valde officersyrke och han gjorde en lysande karriär. Från början pansarsoldat blev han med tiden generalmajor och chef för arméstaben för att sluta sin militära bana som chef för vårt kära Hemvärn. Han blev tidigt ledamot av Kungliga Krigsvetenskaps-akademien, vars sekreterare han var 1988-1990. Och det var han som värvade mig till Armémusei  vänner.

Per Robert var ingen enkel militär. Bildad, kunnig, musik- och historieintresserad, med en stor (och vacker) boksamling, var han en värdefull och uppskattad samtalspartner, den vän man alltid kunde ringa till och byta tankar med.  Han läste delar av mitt manuskript till Rasideologerna och med sina stora kunskaper i modern historia bidrog han med värdefulla och kritiska synpunkter.

Inte minst ägde Per Robert också en kärv och raljant humor som jag uppskattade.

Saknaden efter honom blir stor.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s