Månadsarkiv: november 2015

Guillou reser igen – i Afghanistan

Varför måste Sverige stanna kvar i ett krig utan klar krigsorsak? Frågar Jan Guillou i AB i går. Och så fortsätter han på sitt sedvanligt demagogiska sätt att vränga till sanningen och historien: ”På snart femtonde året deltar Sverige i det USA- och Natoledda kriget mot stora delar av befolkningen i Afghanistan”. Det, tycker han, är sen länge obegripligt.

Ja, varför?

För att bidra till Bonnavtalets program för stabilisering och demokratisering av Afghanistan auktoriserade FN:s säkerhetsråd i resolution 1386 (2001) tillskapandet av en internationell säkerhetsstyrka (International Security Assistance Force, ISAF) som skulle bistå den afghanska regeringen med att upprätthålla säkerheten i huvudstaden Kabul.

FN:s generalsekreterare uppmanade därefter alla medlemsstater att bidra till ISAF:s styrka.

När skulle Sverige agera om inte när FN ber om det? ISAF:s huvuduppgift var att skapa säkerhet för att underlätta för de afghanska myndigheterna, FN och biståndsaktörer att genomföra återuppbyggnadsinsatser i landet. ISAF:s närvaro har varit ett viktigt bidrag för att skapa förutsättningar för humanitärt och fredsbyggande arbete samt för att möjliggöra utvecklingsinsatser i Afghanistan. ISAF bestod av styrkor från 41 Nato- och andra länder och var verksamt  i hela Afghanistan.

ISAF:s uppdrag avslutades i december 2014, afghanerna har själva övertagit ansvaret för säkerheten i sitt land och av den svenska styrkan fanns under 2015 endast 50 kvar som rådgivare.

Det är detta som Guillou döper till ett krig utan krigsorsak, ett USA:s krig utan någon målsättning men med ett förespeglat syfte att befria den afghanska kvinnan. Hur han vet att talibanerna representerar en stor del av befolkningen kan bara han själv svara på.

ISAF förde inte något krig mot stora delar av befolkningen, det förde inget krig över huvud taget. Det agerade på begäran och i samarbete med den afghanska regeringen för att skydda befolkningen mot talibansk terror och återupprätta ordning. I stora delar av landet var det ISAF och svenska soldater som gjorde det möjligt för kvinnor och flickor att gå i skola, arbeta utanför hemmet och få läkarvård och för humanitära organisationer att kunna få verka.

Guillou skulle kanske ge sig möda att se de dokumentärer om den svenska insatsen och fråga de svenska soldater som har tjänstgjort i Afghanistan för att få det hela något mer begripligt för sig. Han skulle få se och höra vilken humanitär insats svenskarna har gjort. Så här säger en av dem:

– Det handlar om människor som lider, om barn som saknar stöd av vuxna, som står vid vägarna utan skor och tigger i värmen, i dammet, detta har påverkat mig. Skulle jag få frågan om att åka ut igen, om min familj inte hade något emot det, skulle jag aldrig tveka.

Annonser

Vår beredskap är god!

Våra kloka politiker har planerat så att det räcker med 6 500 heltidsanställda soldater och 10 000 soldater kontrakterade på deltid för att försvara vårt avlånga land. Det verkar vara rätt litet, men glöm inte att försvaret disponerar också över drygt 14 000 officerare och civilanställda som träget förbereder och planerar rikets försvar. I bakgrunden lurar dessutom en aktningsvärd styrka på 22 000 gubbar i mitt gamla kära Hemvärn, så vi skulle kunna känna oss trygga.

Men icke. I dag är det så att av den planerade styrkan på 16 500 hel- och deltidare fattas hälften. Inte så att de har deserterat, nej, de har aldrig funnits. Svenska grabbar och tjejer tycks inte vara särskilt angelägna att uppfylla den militära planen.

Vad göra? Jo vår duktige (ingen sarkasm, jag gillar honom) försvarsminister dammar av en gammal lag om totalförsvarsplikten och – första gången på tio år – kallar in värnpliktiga till en repetitionsövning.

Så nu, tänker jag, kan jag vänta på ett brev från I 14 att inställa mig på Kungsbäcken… men nej, nej… för katten, I 14 är ju nedlagt för länge sedan, så ingen fara på taket…men skam och synd.

Att kalla in den stora reserven värnpliktiga, det låter bra, förråden är fulla med grejer från den tid då vi kunde ställa upp en armé på 850 000 man. Äntligen.

”En kraftsamling!”, utropar en militär. Verkligen. Hela 250 värnpliktiga har ryckt in för att i tio dagar, ju faktiskt, hela tio dagar, försöka återuppväcka de militära färdigheter de lärde för tio år sedan.

En veritabel styrkeuppvisning. En kraftsamling utan like. Ryssen må bäva.

Dagens intellektuella höjdare

Andreas Nordström intervjuar i DN i dag Filminstitutets långfilmskonsulent Baker Karim som tycker att Sverige är världsledande i jämställd film. Möjligen kunde man tycka att det skulle vara bättre om vi kunde skryta med att vi är världsbäst, eller åtminstone riktigt bra på att göra film. Eller åtminstone göra bra film som folk vill se. Men icke, det är jämställdhet och mångfald, identitetspolitik som är viktigast, som har blivit en överideologi och är viktigare vid filmskapande än kvalitet.

En av de jämställda filmerna är ”en lesbisk actionkomedimusikal med science fiction-inslag (!)”, en långfilmsdebut som fick 1,85 miljoner i stöd av Karim. Den har kallats en mångfaldsorgie men det verkar vara ont om mångfaldsentusiaster som både gillar lesbisk action, science fiction och är komedimusikalälskare.  Karims favoritjämställdhetsprodukt har lockat hela 1890 biobesökare.

För att uppnå jämställdhet måste man kvotera in kvinnor. Nordström frågar Karim:  ”Är inte kvotering en styrning?” – ”Nej. Vad vi behöver göra är att kvotera ut de mediokra…på grund av att de är män”. – ”Jag tycker inte ens att man kan kalla det här för kvotering…Jag vill att kvotering upphör när vi uppnår 50/50”. Ridå.

Detta är dagens intellektuella höjdare och jag har en bestämd känsla att man skulle ha börjat med utkvotering av mediokra män tidigare. På Filminstitutet.

Alla borde läsa Göran Adamsons ”Svensk mångfaldspolitik – en kritik från vänster”, en skarpsinnig analys som visar vilken intellektuell katastrof den här politiken är.

 

Nya vapenlagar?

Efter terrordådet i Paris avser man att i EU-länderna, också i Sverige, införa strängare vapenlagar, något som skulle beröra även vissa vapen som används vid jakt. Jägarna är redan oroade och pekar på att det knappast är jaktvapen eller andra privat ägda licensvapen som används av terrorister. Det är i allmänhet illegala och olagligt insmugglade handeldvapen och helautomatiska vapnen – typ Kalasjnikov – som används av rånare och av terrorister. Strängare regler för jakt- och sportskyttevapen blir antagligen bara ett slag i luften.

Tillgänglig statistik från Brå visar att antal legala skjutvapen i ett samhälle inte har något samband med antal mord, mordförsök eller rån. Mord och mordförsök med skjutvapen i Sverige ökar trots att antalet vapenstölder har kraftigt minskat.

När man diskuterar vapeninnehav pekar man ofta ut USA som ett land med extremt liberala vapenlagar och relaterar ofta vapeninnehav till mordfrekvens. Faktum är dock att det inte finns något statistiskt samband mellan vapenlagar eller antal privata vapen och antal mord eller väpnade rån i USA:s olika delstater.

Ett annat land där fler människor än någon annanstans går beväpnade är Israel. Jag tänker på ett möjligt scenario där IS-terrorister skulle ta sig in i en konsertlokal i Austin, Texas eller i Tel Aviv. Med all sannolikhet skulle de inte ha hunnit döda 130 människor och skada tre hundra till som i Paris. Med all sannolikhet skulle de själva blivit dödade av någon i publiken inom någon minut.

Jag menar inte att vi skall alla gå omkring med en puffra i bakfickan, men antagligen hade händelserna utvecklats på annat sätt och lyckligare om någon, en vakt eller någon annan redig person hade varit beväpnad på Le Bataclan i Paris.

 

IS och religion – en diskussion

Min lilla undran om den oskuldsfulla religionen har resulterat i en något irriterad diskussion på facebook med islamologen Eli Göndör. För de intresserade:

Eli Göndör den 19 november kl. 22:46

Naturligtvis finns det olika uppfattningar om hur kampen mot terrorn ska bedrivas. Men är det något livet lärt mig så är det att en av de viktigaste åtgärderna, är att inte ställa upp på den konfliktlinje som fienden försöker etablera eftersom det är en av terrorns viktigaste drivkrafter.Det är sammansatt och svårt och det finns många delar som behöver samspela. Men detta är ett perspektiv som jag skriver om i SvD. Eventuella kommentarer som vill upplysa mig om islams inneboende ondska kommer skriva sin sista kommentar på min FB-sida.”På den fronten finns det röster i det islamiska civilsamhället som på alla möjliga vis försöker övertyga andra muslimer om hur fel IS är genom att ge andra eller alternativa tolkningar till urkunder och sharia.Dessa röster måste kunna leva med sin religion i Sverige utan att ständigt misstänkliggöras. Deras tydliga ställningstagande för Sverige som en sekulär öppen demokrati ska räcka. Imamer som på en direkt fråga tydliggör att de inte ser någon konflikt mellan sharia och den sekulära demokratiska ordning i Sverige ska inte avfärdas som oärliga.”

Leo Kramár Efter massakern i Paris diskuteras på nytt frågan om religionens, islams ansvar för den terror som dagligen utövas i dess namn. Lärda islamologer,religionsforskare och andra akademiska förståsigpåare förnekar frenetiskt att religionen skulle ha något att göra med IS illgärningar. Politiskt motiverade apologeter kommer med en oändlig rad av krystade bortförklaringar, allt från islamofobi, arbetslöshet, fattigdom och social marginalisering till freudiansk psykodynamik.
Tillåt mig att ställa en enkel fråga till alla dessa lärda kannstöpare:
Om religionen islam och dess grunddokument Koranen inte har något som helst ansvar för att unga män och kvinnor ansluter sig till IS och kallblodigt mördar oskyldiga, hur kan det komma sig att man inte ser en enda kristen, jude, shintoist, buddist eller ateist bland dem?

Eli Göndör Har du någonsin läst en text av mig som hävdar att det inte skulle ha med islam att göra eller att det inte skulle ha med religion att göra? har du någonsin läst en text av mig där jag hävdar att det skulle ha med fattigdom, arbetslöshet eller sociala marginalisering att göra?
Har du det Leo så ber jag hänvisa till den texten.
Har du det inte så förslår jag att du använder din egen vägg till statusuppdateringar som inte har med min text att göra.
Dina förträffliga buddhister kan du läsa om här dessutom.
http://www.aljazeera.com/…/buddhist-monks-myanmar

Leo Kramár Eli, jag har inte hänvisat speciellt till dig, jag kunde gärna nämna andra i din bransch. Men när du tar åt dig, är det inte helt fel. När jag läser dina texter ser jag alltid, förvisso inte ett öppet, men alltid ett förtäckt försvar för religionen som du inte vill medge är en bakomliggande faktor för islamiskt våld. Jag anser att min text är relevant till det du skriver. Du talar alltid om enskilda tolkningar av Koran och haditer och menar att dessa urkunder i sig inte har något ansvar för hur de tolkas. Rätta mig om jag förstår dig fel. I stället för helt irrelevant hänvisning till buddistiskt våld hade jag förväntat mig svar på min fråga.

Eli Göndör Det är bara strukturalister dvs marxister som kan hävda att något annat än människor kan ha ansvar. Jag försvarar inget. Jag förklarar. Det är stor skillnad.
Dessutom hävdar jag fortfarande att religion aldrig kan bli annat än resultatet av dess utövare. Utan utövare existerar ingen religion. Därmed är det också självklart vem som ska kritiseras och varför.
Att religionshatare och marxister förenas i en annan tolkning har ju självklart sin naturliga förklaring.
Och nej jag ser inte religion som något allt igenom ont.
Och nej jag anser inte att böcker styr människor. Inte minst för att det då skulle innebära att alla förstod boken på samma vis. Text tolkas alltid.—

Leo Kramár Det är en märklig diskussion vi för. Jag är varken strukturalist, marxist eller religionshatare, jag påstår inte att religion är något alltigenom ont. Jag anser däremot att böcker styr människor. Alla böcker har en författare, och författaren bär ansvaret för sin text och för att den är öppen för tolkningar. Jag tror knappast att någon skulle våga hävda att Hitler eller Karl Marx inte hade något som helst ansvar för sina texter, deras tolkningar och deras hemska konsekvenser. Att man skulle kunna ”förklara” något helt objektivt och utan ett spår av egen värdering tror jag är numera rätt ovanlig uppfattning i forskarkretsar.

Eli Göndör Du slinker undan, byter plats och är inkonsekvent.
Det är klart att en person har ansvar för sina texter. Men han har inte lika självklart alltid ansvar för hur hans texter tolkas eller förstås. En del läser ju som fan läser Bibeln.
Men religösa människor läser inte en författare. De läser Guds ord. Och för Guds ord har i sådana fall Gud ansvar vilket säkert många religösa människor skulle älska att få höra. Dessutom är Gud mystisk och måste således tolkas. Därmed är tolkningskravet på religiösa texter annat än på Kapitalet.
Du vill få det till att olika religioner producerar olika anhängare. Alltså har en del religioner något inbyggt som påverkar människor på gott och ont.
I ditt resonemang blir religion en aktör.
Men det trasslade till sig när buddhister i Burma ägnar sig åt etnisk rensning av muslimer. Den länken tar du inte ens någon notis om.
Bara människor som stör sig på religion kan bli provocerade av att religion är resultat av dess utövare och inget annat.
Och marxister förstås som vill frånta individen sitt ansvar.

Leo Kramár Bäste Eli, om du inte förklarar närmare på vad sätt jag slinker undan, byter plats och är inkonsekvent tar jag det som en förolämpning. Av någon anledning har du fått för dig att jag är religionshatare och bemöter mig därefter. Därför en kort offentlig syndabekännelse: Jag är inte troende. En allsmäktig gud som tillät Auschwitz är inte min gud, vad än teologerna säger. Jag respekterar människors behov av transcendens och äkta fromhet men jag är kritisk mot organiserade religioner och kyrkor och jag kan bli rätt irriterad och sarkastisk när jag möts av religiös fundamentalism och fanatism. Som gammal statsvetare betraktar jag även religioner, inte minst Islam, som ideologiska verktyg med politiska ambitioner och som politiska aktörer och tänker inte tolka dem på annat sätt. Jag anser att religionen tillhör den privata sfären och är mot varje försök av religionerna att inkräkta på vårt sekulära samhälle. Jag är alltid öppen för andras åsikter men jag förstår att din inställning är så annorlunda att det verkar omöjligt med en meningsfull diskussion mellan oss.

Eli Göndör jag tänker inte fortsätta diskussionen och. Du får gärna bli förolämpad.
jag tänker inte börja om. Varje människa som kan läsa kan följa tråden. Du med. Och om det inte duger så kan Jag inte hjälpa dig mer.

Leo Kramár Tråkigt med människor som anser sig vara ofelbara och upphöjda över all kritik. Din hänvisning till buddister i Burma är ett god-dag-yxskaft-svar som visar att du inte har fattat – eller inte vill fatta – poängen med min fråga. Våld mot och förföljelse av oliktänkande har utövats av muslimer, av kristna korsfarare, judiska bosättare och ateistiska stalinister. Det är inte det frågan gäller. Vad vi vet så finns det bland IS-krigare och kvinnliga anhängare människor av olika ursprung, hudfärg, nationalitet och social bakgrund. Den enda säkra gemensamma parameter vi kan se är att de alla är muslimer. Borde inte en forskare som du ställa den självklara frågan, att det faktum att IS rekryterar sina anhängare uteslutande bland muslimer möjligen kan tyda på att religionen har en viss betydelse härvidlag. Skall det vara så svårt att förstå?

 

 

Den oskuldsfulla religionen

Efter massakern i Paris diskuteras på nytt frågan om religionens, islams ansvar för den terror som dagligen utövas i dess namn. Lärda islamologer, religionsforskare och andra akademiska förståsigpåare  förnekar frenetiskt att religionen skulle ha något att göra med IS illgärningar. Politiskt motiverade apologeter kommer med en oändlig rad av krystade bortförklaringar, allt från islamofobi, arbetslöshet, fattigdom och social marginalisering till freudiansk psykodynamik.

Tillåt mig att ställa en enkel fråga till alla dessa lärda kannstöpare:

Om religionen islam och dess grunddokument Koranen inte har något som helst ansvar för att unga män och kvinnor ansluter sig till IS och kallblodigt mördar oskyldiga, hur kan det komma sig att man inte ser en enda kristen, jude, shintoist, buddist eller ateist bland dem?

Stefan Jonssons insinuationer

Med anledning av Stefan Jonssons artikel Sorgens globala hierarki driver på det eskalerande våldet  (DN 2015-11-16) skriver jag till DN Kultur och till Björn Wiman:

Det är glädjande att Stefan Jonsson har kommit till insikten att islamistiska fanatiker är fascister, även om hans uppfattning med all säkerhet inte kommer att gillas av DN:s fascismexpert Henrik Arnstad.

Stefan Jonsson är inte känd för att väga sina ord på guldvåg, snarare tvärtom. Men när han i sista stycket, där han ställer upp ett alternativt framtidsscenario, skriver om möjligheten att ”Netanyahu får driva ut palestinierna och libaneserna i Medelhavet”, använder han ett skamgrepp som inte kan betecknas som något annat än ett illasinnat taskspeleri.

Aldrig tidigare har ens den värsta Israelbelackare antytt att Netanyahu eller någon annan israelisk politiker skulle ha i avsikt att driva ut palestinierna – och häpna, även libaneserna! – i Medelhavet, därför att det inte existerar den ringaste grund för sådan anklagelse. Det Jonsson vill med sitt insinuanta skrivsätt är att leda tankarna på en eventualitet som aldrig har föresvävat i verkligheten.

Om han var det lilla minsta insatt i Mellanösterns politik skulle ha veta att den enda part där som vill driva någon i Medelhavet är Hamas och de som skall drivas dit är israelerna. Hamasrörelsens grunddokument p. 11 säger: “The Islamic Resistance Movement believes that the land of Palestine has been an Islamic Waqf throughout the generations and until the Day of Resurrection, no one can renounce it or part of it, or abandon it or part of it…”, p. 13: “[Peace] initiatives, the so-called peaceful solutions, and the international conferences to resolve the Palestinian problem, are all contrary to the beliefs of the Islamic Resistance Movement. For renouncing any part of Palestine means renouncing part of the religion..”, och p. 14: “There is no solution to the Palestinian problem except by Jihad”.

Med “land of Palestine” menar Hamas allt land mellan Jordan och havet.

Jag är chockerad av att DN-Kultur inte reagerade på Jonssons förfärliga övertramp.

 

Arnstad och kritiken

”Hej alla! Fint att min bok diskuteras och kritiseras! Hoppas det fortsätter. Ser däremot att trollen börjat spamma med förtal och personangrepp. Sådant kommer jag ta bort. Diskutera istället i sak. Allt gott! Henrik” (Den 16 november kl. 14:18)

Arnstad har på sin sträng på facebook tagit bort mina sakupplysningar och kommentarer till hans bok. ”Troll och personangrepp” kallar han det. Det han inte uppskattar är att jag har pekat på hans obefogade anspråk på vetenskaplighet. Han har kallat sig historiker och fil. kand., vilket han inte är. Renommerade historiker har kallat honom charlatan. Jag upprepar vad jag har skrivit tidigare, att hans bok har vissa förtjänster men också många svagheter, kunskapsluckor och historiska grodor och att hans fascismteori inte håller för närmare granskning.

Det är sorgligt att Arnstad har blivit Sveriges meste fascismexpert och anlitas flitigt som föredragshållare. Han är helt makalös. På sin reklamsida hänvisar han till debatten i tidskriften ”Respons” där han blivit totalt nedsablad av Alf W. Johansson, Göran Fredriksson och David Brolin, de enda bland svenska akademiker som har orkat kritisera honom. Johansson skriver: ”Arnstads svar präglas mera av demagogi än av vetenskaplighet” och Fredriksson & Brolin påpekar att Arnstad i sin replik aldrig bemöter deras kritik för ”aggressiv, slarvigt formulerad och illa underbyggd vetenskaps-journalistik”. Men så är Arnstads stil, han svarar på all kritik bara med oändliga haranger och upprepningar av sina egna påståenden.

DN och Snowden

I dag har DN valt att pryda sin första sida med Edward Snowdens fagra nuna. DN:s lördagsbilaga har ett oändligt antal sidor med intervjun med och bilder av denne tappre försvarare av medborgerliga rättigheter. Som vanligt har den glansiga tidningsprodukten åkt direkt i papperskorgen. Snowden är en minst sagt tvivelaktig frihetskämpe. Han tycks ha det bra och trivas hos Putin. Han är en av ”key persons” i Freedom of the Press Foundation men har aldrig yttrat ett ord om pressfriheten i Ryssland och ännu mindre trätt fram till försvar för förföljda och dödade ryska journalister. Ryssland ligger långt ner på Globalis pressfrihetsskala och ännu lägre ner på skalan för medborgerliga och politiska rättigheter än det förkättrade USA, men av någon anledning bekymrar det inte Snowden.

Med 4 rösters majoritet (285-281) fattade Europaparlamentet ett av de märkligaste beslut i sin historia. Man uppmanar USA:s myndigheter att lägga ner åtalet mot Snowden och europeiska regeringar att ge honom skydd. Beslutet är en icke bindande uppmaning som USA:s rättsväsen knappast tar något intryck av. Och vad än ett antal europarlamentariker tycker, har det ingen betydelse i sak. Peter Eriksson (mp) kräver att regeringen skall ge Snowden ett löfte om att han inte skall utlämnas till USA om han skulle söka asyl här. Men Eriksson är, som vanligt, dåligt underrättad. I Sverige är det inte regering utan myndigheter och domstolar som avgör asyl- och utlämningsärenden. Regeringen kan inte ge Snowden någon garanti, den är bunden av folkrätten och av utlämningsavtalet med USA och utlämningsfrågan måste prövas av domstolar.