Ekonomen och samhällsdebattören Danne Nordling har på sin blogg och på Facebook diskuterat Decemberöverenskommelsen.

Danne Nordlings  analys av det parlamentariska läget i september 2014 är helt korrekt. Dessvärre styrs politiken inte bara av rationella öveväganden utan – tyvärr – också av politikernas personliga rancuner. Alla partier hade tagit avstånd från Sverige-demokraterna och deras „värderingar“, men det hade kanske ändå inte helt och hållet uteslutit att man i den uppkomna parlamentariska situationen hade accepterat åtminstone ett tyst stöd från SD:s sida.

 Det som jag tror slutligen gjorde allt samarbete med Sverigedemokraterna omöjligt var Lövféns och Reinfeldts personliga motvilja mot Jimmie Åkesson, en motvilja som i Reinfeldts fall gränsade till ett öppet visat hat. Att Reinfeldt sedan gav sin – säkert ärliga men för partiets del olyckliga – personliga övertygelse i flyktingfrågan det uttryck han gjorde, gjorde alla förnuftiga lösningar omöjliga. Det blev dessutom spiken i kistan för hans parti.

DÖ har kommit till till följd av beröringsskräcken med SD och insikten om att varken Alliansen eller de Rödgröna hade något att vinna på ett nyval.

Den givna lösningen för den i svensk parlamentarism förvisso ovanliga men inte olösliga situationen hade varit en Alliansregering med ett tyst stöd från riksdagens tredje största parti, ett parti som står nära det borgerliga blocket i de flesta frågor. Detta skulle givetvis kräva en viss anpassning till SD:s inställning i invandringfrågor men ge regeringen en betrygande majoritet.

 DÖ har visat sig vara förödande för både Allianspartierna och de Rödgröna. Alliansen har abdikerat som verklig opposition och fungerar som ett viljelöst stöd åt en regering som i dag representerar knappt en tredjedel av väljarna. Den som mest vunnit på DÖ är Sverigedemokraterna som framstår som det enda verkliga oppositionsparti.  Enligt senaste opinionsmätningar (Poll of Polls 6/10) har de sedan valet ökat med nästan 57% och är i storlek i paritet med de två största partierna.

En reaktion till “

  1. DÖ är, precis som du skriver, förödande för svensk politik. Att av prestigeskäl (”Vi ska aldrig samarbeta med SD”) släppa igenom en budget som är skadlig för Sverige är ansvarslöst av allianspartierna och dessutom hyckleri, från båda sidor (allians/regering) eftersom de i andra frågor är beroende av SD. Hade man i stället öppnat för samarbete hade SD måst visa om de höll måttet i en ansvarsfylld position. Det behöver de inte nu och skulle DÖ överleva fram till nästa val, så kommer SD att få egen majoritet 2016 om de fortsätter öka i samma takt som hittills.

    Gilla

Lämna ett svar till harkling Avbryt svar