Min EU-medborgare

Min EU-medborgare är kvar på sin plats utanför ICA. Det går inte at gå förbi honom utan att vi växlar blickar och liksom hälsar på varandra. Jag med en nästan osynlig nickning så folk inte märker det, han med den vanliga ödmjuka gesten. Fast jag vill inte kalla den ödmjuk längre, den är numera åt det kamratliga hållet, vi vet var vi har varandra, det råder ett tyst samförstånd mellan oss och han verkar varken otålig eller pockande med tanke på det månatliga bidraget.

Han sitter där, ser precis likadan ut, men han har förändrats. Han har blivit en del av ICA-entrén, ja, en del av torget, på samma sätt som cykelställen och A-lagarna på bänkarna mittemot. Han hör till, vid det här laget känner han säkert varenda en av ICA-kunderna, halva byn ungefär, och vet vilka det är värt att lyfta blicken mot och vilka som är värdelösa.

Men han sitter numera ofta som försjunken i sig själv, med blicken långt borta i fjärran, långt borta från kundvagnarna och alla förbipasserande ben, någonstans bortom havet, vägarna och bergen, och mumlar något för sig själv, den stora munnen är halvöppen, läpparna rör sig så de gula tänderna med gluggen mellan syns. Varken de som går förbi eller något annat tycks intressera honom längre.

I dag har det hänt något nytt. EU-medborgaren är läskunnig! Han sitter på samma ställe, med benen plågsamt indragna under kroppen som vanligt, men i stället för att tigga så läser han. På ögonen ett par brillor, i händerna en bok som han är intensivt fördjupat i, så intensivt att han tydligen helt har glömt den lilla plastmuggen framför sig och varför han egentlige sitter här. Kanske orkar han inte längre vädja med blicken, kanske har han upptäckt att det inte spelar någon roll, kanske spelar det inte någon roll för honom längre om det kommer någon slant i muggen eller inte. Han är helt absorberad i sin bok.

Jag kan inte låta bli att titta närmare. Boken han läser är omisskännlig – mjuka svarta pärmar och den täta texten i två smala spalter på varje sida. När min skugga faller över honom lyfter han blicken och jag frågar:

– Christian?

Han nickar ivrigt, och pekar med en penna, det finns förstrykningar med blyerts i boken. Han pekar med pennan, jag försöker läsa men jag förstår inte, jag kan inte rumänska. Vad hette det nu, jag försöker minnas, det var länge sedan…

– Nesjtu romanesjte!

Var det inte så? Han nickar igen och pekar med pennan: Mattei 16:26,27.

I dag skiljs vi som två jämlika. I alla fall nästan jämlika.

Så här står det i Matteusevangeliet:

Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ? Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar”.

Jag gillar fortfarande inte tiggeri men jag undrar var han håller hus när han inte sitter utanför ICA. September är snart slut och i natt var det bara 8 grader.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s