Invandrare och invandrare

Så här skriver Dick Harrison i SvD i dag, under rubriken Historielöshet bakom rädsla för invandring.

En av de första välbelagda invandringsvågorna inföll under perioden från mitten av 1200-talet till andra hälften av 1300-talet, då mängder av tyskar flyttade hit. Det rörde sig om ädlingar som blev krigs- och ämbetsmän, bergsmän som bosatte sig på mineralrika landsbygdsorter, köpmän och hantverkare som sökte sig till städer som Stockholm, Visby, Kalmar och Nyköping (fyra orter som var så starkt tyskinfluerade att de anslöts till Hansan), vartill kom präster, munkar, äventyrare och vanligt folk som följde med till landet i norr. Utan dessa tyskar hade det svenska kungariket knappast existerat. Vår mest hyllade frihetshjälte, Engelbrekt Engelbrektsson, var ättling till tyska bergsmän. Immigrationen från Tyskland fortsatte utan avbrott under 1500-, 1600- och 1700-talen, med följd att otaliga svenskar i dag – utan att veta om det – har tyskt invandrarblod i ådrorna.

Med all respekt för historieprofessor Harrison, men det han skriver motsäger inte utan bekräftar det jag säger i Arnstads myter. Att det är en väsentlig skillnad, både kvantitativt och kvalitativt, på den historiska invandringen och den vi har i dag. De kategorier han berättar om var samtliga på ett eller annat sätt kunniga på sitt område, specialister skulle vi säga i dag, folk som man bjöd in och som tillförde landet yrkeskunskaper vi tidigare saknade. De representerade det vi i dag kallar arbetskraftsinvandring.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s