Borgaren doktor Kafka

Den vanliga bilden av Franz Kafka som en inåtvänd drömmare bortkommen i en främmande värld är i grunden falsk.

All tentamensskräck och alla katastrofkänslor till trots blev juridik-studeranden Franz Kafka godkänd i det sista rigorosumprovet och i juni 1906 promoverad till juris utriusque doctor. Fyra års kval var därmed slut, nu kunde han sätta ett  ”J.U.Dr.”, framför sitt namn och hädanefter bli tilltalad ”herr doktor”.

Universitetsstudierna hade han börjat trevande, prövade först filosofi, germanistik och sedan kemi men längtade endast efter en sak, att få skriva. Men han bodde fortfarande hos föräldrarna – det skulle han fortsätta med åtta år till – och hans far förväntade sig att sonen skulle skaffa ett hederligt yrke. Så det blev juridik och Franz måste under åtta långa terminer och stort inre motstånd kämpa sig igenom paragrafdjungeln. Han tyckte det var som att äta sågspån som tuggats om tusen gånger tidigare. Nu var han snart tjugotre år och vad vi skulle kalla en jur. kand., men en ganska slätstruken och ointresserad sådan.

Kafkas fabriker_0014

I den Habsburgska dubbelmonarkin var en juristexamen oftast inkörsporten till ämbetsmannabanan, men inte ens i det annars så liberala kejsarriket var det lätt för en jude att bli statstjänare utan att konvertera. Judiska akademiker valde därför fria yrken, oftast som läkare eller advokat. Franz hade under slutterminen praktiserat på ett advokatkontor och året efter examen gjort sin tingsmeritering, men han hade ingen som helst lust eller avsikt att bli advokat. Han ville skriva. Redan under studietiden skrev han små berättelser som ett par år senare trycktes i tidskriften ”Hyperion” och så småningom kom ut samlade i hans första lilla bok Betrachtung.

Men han måste försörja sig, inte minst för att bli fri från sin auktoritäre far. En möjlighet som stod öppen var det privata näringslivet och Franz började som praktikant på det italienska försäkringsbolaget Assicurazioni Generali. Det var (och är fortfarande) ett internationellt företag med kontor i flera europeiska länder och Kafka hoppades på resor och kanske en utlandsplacering. Men vad han fick uppleva var stelbent byråkrati, själsdödande rutinarbete och långa arbetsdagar. Det senare plågade honom mest, han ville ha tid över att skriva, så efter bara ett halvår bytte han jobb.

Konungariket Böhmens Arbetarolycksfallsförsäkringsanstalt där Kafka nu kom in var ett halvstatligt institut som i princip inte anställde judar. Att Kafka fick jobbet berodde mest på att far till en av hans vänner satt i styrelsen för anstalten, och under alla år var Franz en av två judar bland flera hundra anställda. AUVA, en motsvarighet till vår Riksför-säkringsanstalt, finansierades med arbetsgivaravgifter och institutionen var underfinansierad, underbemannad och verksamheten hade år efter år gått med underskott. Till Kafkas lycka fick anstalten kort efter det han hade börjat en ny och kompetent chef som satte i gång en omorganisation och modernisering – och som uppskattade den unge juristen. Kafkas lön blev nu betydligt högre och vad som var viktigare, arbetstiden mellan 8-14 lämnade gott om tid till skrivande.

Kafka AUVA

Det skulle vara en överdrift att påstå att Franz var entusiastisk inför sina nya arbetsuppgifter, men det låg inte för honom att göra något halvdant. Före-ställningen att Kafka skulle ha varit en opraktisk och världsfrånvänd drömmare är falsk. Han var visserligen blyg och introspektiv, men han idrottade, var duktig simmare och roddare, deltog i student- och sällskapslivet och var omtyckt som en alltid vänlig kollega och hjälpsam vän.

Med sina 182 cm och 6l kilo var han knappast någon atlet, han hade speciella matvanor, var astenisk, kände sig ofta utmattad och trött och kunde vara hypo-kondrisk, men vid anställningsintervjun i Assicurazioni uppgav han sig själv som frisk. Vad han inte visste var att han redan bar på den sjukdom som skulle döda honom sjutton år senare. Den undersökande läkaren noterade i sitt utlåtande ”en viss svaghet i ena lungspetsen” men negligerade sitt fynd.

Med vännen Max Brod var Kafka överens om att de skulle skaffa ett föga krävande arbete som skulle lämna tid och energi för skrivande. Men redan under den korta tiden på Assicurazioni visade det sig att Kafkas pliktkänsla och perfektionism inte tillät att han skulle betrakta sitt arbete bara som något nödvändigt ont. Han blev fascinerad av försäkringsfrågor och trots långa arbetsdagar och övertidsarbete gick han en kvällskurs där han lärde allt hans nya uppgifter krävde, från speciallagstiftning till statistik och dubbel bokföring.

På AUVA började han som Aushilfsbeamter, extra medarbetare, men avancerade i rask takt till praktikant och ”koncipist” och vidare till vicesekreterare och sekreterare. Man hade lagt märke till hans ovanliga tekniska intresse och han fick börja på avdelning ”T”, för teknik, med ansvar för anstaltens nystartade olycksfallsförebyggande verksamhet. Den unge juristen blev snabbt en av avdelningschefens ställföreträdare med ansvar för fyra industridistrikt i norra Böhmen.

Sina första intryck därifrån beskriver han i en ofta citerad passus i brevet till Brod:

”…människor ramlar ner från ställningar som berusade och hamnar i maskiner nedanför, alla balkar välter, alla klippöverhäng lossnar, alla stegar halkar, det man lyfter uppåt ramlar ner, det man langar ner faller man själv över. Och man får huvudvärk av alla unga flickor i porslinsfabrikerna som oavbrutet kastar sig ner för trappor med hela torn av köksporslin i händerna”.

Kafkas fabriker_0011                Kafkas fabriker_0018

I fjorton år, ända till sin förtidspensionering 1922, arbetade Franz Kafka dagligen på anstalten, med avbrott för allt längre sjukledigheter, och trots den skämtsamma tonen i brevet till Brod och trots att han i andra brev klagar över sitt arbete som outhärdligt och ”ett sant helvete”, visar dokument i arkiven en annorlunda bild av Kafka än en försvarslös Josef K. i Processen eller en lantmätare K. vilsen i det labyrintiska Slottet. Vad vi möter i dessa officiella brev, tjänsteanteckningar och publikationer är en effektiv, välfungerande och framgångsrik tjänsteman som utvecklar en förbluffande energi och som enligt sin omgivnings bedömning löser sina arbetsuppgifter med originell kreativitet.

De fyra distrikten som den unge juristen fick ta hand om var ingen småpotatis. De låg i norra Böhmen, Österrike-Ungerns tyngsta industri-region stadd i snabb utveckling. Här hade det under gründertiden, andra hälften av 1800-talet, vuxit upp verkstads-, textil- och glasindustrier som i början på 1900-talet sysselsatte långt över hundra tusen arbetare. Uppbyggnaden hade skett i rasande tempo och omtanken om arbetarnas liv och hälsa var knappast något fabriksägarna prioriterade.

Kafkas fabriker_0015

 Sitt ansvar för anstaltens förebyggande verksamhet tog Kafka på stort allvar. Han gick en termin på föreläsningar i mekanisk teknologi på Tekniska högskolan och reste ofta till sina distrikt. Under besöken i de nordböhmiska fabrikerna såg han de tragiska följderna av alla dessa glidande stegar och fallande balkar, och han arbetade hårt för att förmå motsträviga arbetsgivare att förbättra arbetarskyddet. Ofta gick det trögt, även då han själv föreslog bättre tekniska lösningar och försökte övertyga om deras fördelar, och i sina rapporter klagar han år efter år över hur svårt det är att väcka insikt om nödvändigheten av förebyggande åtgärder.

Kafkas arbete var ingen sinekur. 1909 påbörjade anstalten en nyindelning av Böhmens 37000 industriföretag i riskklasser, något som förde med sig en höjning av försäkringspremierna, ibland med retroaktiva belopp på miljontals kronor. I början av 1910 hamnade på Kafkas bord över tre tusen överklaganden – som alla var behandlade och avklarade i augusti samma år. När han skulle presentera och försvara de nya taxorna möttes han av våldsamt motstånd från företagsledningarna och deras organisationer. För att övertyga höll han föredrag och skrev artiklar i lokalpressen som vittnar om hans försäkringsjuridiska kompetens men också argumentationsstyrka och förhandlingssmidighet. Det förefaller som att J.U.Dr. Franz Kafkas insatser i åtminstone någon mån bidrog till att olycksfallen i de nordböhmiska industrierna minskade, att den nya riskklassificeringen accepterades och att anstalten kunde, för första gången under sin tjugoåriga verksamhet, redovisa ett finansiellt överskott.

Kafka avslutade sin karriär som översekreterare, en välavlönad befattning, och han var högt uppskattad både som kollega och som ”en lysande försäkrings- och förvaltningsjurist”. ”Flit, uthållighet och intresse för alla arbetsuppgifter”, ”en utomordentligt hårt arbetande tjänsteman, begåvad med ovanlig talang och pliktkänsla”, var några av omdömena. Inte minst såg man tidigt hans exceptionella stilistiska förmåga och han betroddes med att författa delar av anstaltens årliga verksamhetsberättelse. Det kan tyckas märkligt att Kafka, som annars såg så ringaktande på sitt författarskap, med en omisskännlig stolthet distribuerade dessa rapporter bland sina vänner med de egna passagerna förstrukna. Och han visar samma stolthet över framgångar i tjänsten i breven till fästmön Felice Bauer.

Kafkas fabriker_0010

Kriget 1914-1918 förde med sig nya uppgifter för AUVA, omsorgen om krigsinvalider. Dr Kafka fick uppdraget och han organiserade, satt i kommittéer, deltog i konferenser, skrev föredrag och propagandablad, allt med ett stort engagemang. Inför hotet om inkallelse intygade hans chef att utan dr Kafka skulle hela avdelningen bryta samman.  Det var ingen överdrift och, som Ernst Pawel skriver i sin Kafkabiografi, något som jävar Brods bild av författaren som en viljelös kugge i ett hänsynslöst byråkratiskt maskineri. Kafkas hängivna arbete med utbyggnad av sanatorier och hälsohem för krigsskadade uppskattades till den grad att hans överordnade föreslog honom till en förtjänstmedalj. Han hade säkert fått den av kejsaren om den österrikiska monarkin inte hade kollapsat i november 1918.

När Kafka blir allvarligt sjuk uttrycker anstaltens direktör i sina brev en nästan rörande omtanke om hans välbefinnande och hälsa, beviljar snabbt och generöst begärda sjukledigheter och välkomnar honom hjärtligt tillbaka. Allt en så osedvanlig välvilja i dessa kretsar att Kafka själv beskrev den som något som gick utöver all byråkratisk tradition.

Men engagemanget och framgångarna i tjänsten hade sitt pris. Vare sig Kafkas fysik eller psyke orkade egentligen med både arbetet och skrivandet på nätterna. Ett tag blev han så trött att han ville fly från alltsammans och anmäla sig som krigsfrivillig, ”desertera till kriget” som han själv uttryckte det, men flykten förhindrades resolut av hans överordnade.

Utifrån sett var det säkert så som Hans-Gerd Koch skriver i Kafkas Fabriken, att Kafkas ständiga klagan över arbetet som blott ett hinder i skrivandet och svartmålningen av förhållandena på försäkringsanstalten var högst subjektiva och skall tas med en nypa salt. Men för den allt sjukare författaren var de åtminstone tidvis sanna, en tyngande syssla som förvisso gav honom både status, uppskattning och ekonomisk trygghet – samt en mängd inspiration med otaliga avtryck i hans verk – men som hindrade honom från det han helst ville ägna sig åt, att skriva.

Annonser

En reaktion på ”Borgaren doktor Kafka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s