70 år sedan (13)

Dagboksblad 13

26 april 1945

Det är fortfarande inte mycket som fungerar. Men det viktigaste är att vi har överlevt, att vi är fria och att livet – det riktiga livet som vi så länge har längtat efter  – äntligen kan börja. Tack och lov har elektriciteten från gruvans elverk fungerat hela tiden och vi har kunnat lyssna på radio, mest på BBC och Moskva, så vi vet vad som händer och hur fronten förflyttar sig. Nu står ryssarna redan i utkanten av Brno som faller snart. Tyskarna retirerar hela tiden så det är inte mycket kvar av deras tusenåriga rike, men de försvarar sig fortfarande här i Protektoratet som är deras sista ”Festung”. Schörner är en riktig landsknekt och vi hör i radion om hans härjningar. Hoppas bara det inte blir en slutstrid om Prag.

Men vi vet ingenting om hur våra släktingar och vänner i Hodonín mår, och mor är orolig för hur det har gått för hennes systrar. Telefonledningarna har varit avbrutna i ett par veckor och vårt lilla tåg har inte börjat gå ännu. Så i dag gav jag mig i väg till Hodonín. Jag har fortfarande ont i höften men jag ville inte riskera cykeln, så jag vandrar till fots som vanligt och valde att gå skogsstigen där chansen att möta ryssarna är minst. Våren är underbar, solen skiner dag efter dag och sandstigen som går genom de vårgröna akaciedungarna och tallskogen är ganska skön att gå på. Här och där stötte jag på tyskarnas övergivna stridsgropar i sandmarken, men det var en underbar vårmorgon, ljus frid vilade över landskapet och kriget var som bortblåst. Jag kände mig fri och lättad och glad i sinnet.

Men så helt oförmodat, när jag kom ur tallskogen till en tät akaciedunge och en liten glänta, snubblade jag nästan över två döda tyskar. De låg båda med fötterna mot en krevadgrop i den sandiga jorden som inte var större än ett tvättfat. Den enes ansikte var till hälften borta, den andres syntes inte, de var redan plundrade, utan stövlar, jag såg inga vapen, jackorna var uppknäppta och deras personliga papper låg spridda omkring. Hade de träffats av en granat? Jag blev så överrumplad att jag inte hann tänka mycket, jag kände bara ett stort obehag när jag måste stiga över de döda kropparna. Jag hade bråttom att komma därifrån och jag fortsatte snabbt vidare på den upptrampade stigen.

Hodonín har fått en del nya sår, men det jag såg var inte så illa som efter bombräden i november förra året.  Nu var det mest skador av ryssarnas katiusjor. En raket har träffat Mayers värdshus vid huvudgatan och huset verkar vara ganska illa skadat. Men med mostrarna och vännerna är allt väl, de har klarat sig utan men och har inte alls samma dystra erfarenhet av ryssarnas framfart som vi på landet. Hos min chef Rohan bor det en rysk kapten Katjergin, en lustig typ. Röda armén finns kvar i kasernerna, men jag såg bara ett par officerare i en jeep och en kvinnlig trafikpolis som stod mitt i vägkorsningen vid länsstyrelsen. Hon hade den obligatoriska röda baskern, k-pisten dinglande på ryggen och dirigerade med stor beslutsamhet den obefintliga trafiken med sina två flaggor.

Det blev mörkt innan jag skulle hem igen och jag funderade ett tag om jag skulle välja samma väg. Jag gjorde det, rädslan för att möta levande ryssar var större än att träffa på de döda tyskarna igen. När jag kom till gläntan var liken borta, städpatrullen hade varit framme, men stället kändes kusligt. Jag stannade, och av respekt för de döda, och kanske också som en besvärjelse och för att övertyga mig själv att jag inte gav efter för rädslan, stod jag där en stund under den stjärnströdda himlen och bad en bön.

Nu efteråt tycker jag att jag var väldigt dum och ryser när jag tänker på det som hände i morse. Det måste ha varit en mina de två tyskarna hade trampat på och det kunde finnas fler minor nedgrävda på stigen. Jag riktigt skäms när jag tänker på hur tanklös jag var och vilken tur jag hade. Kanske räddade de två tyskarna mitt liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s