70 år sedan (9)

Dagboksblad 9

21 april 1945

Idag har det kommit och gått folk mest hela tiden. Vi håller på att flytta upp ur källaren – egentligen är det nu bara på natten som barnen och kvinnorna sover där – och komma i ordning igen.

Också barnen börjar komma upp i solljuset och mamma åtog sig i dag att vara barnvakt åt en grannfru. Så nu har vi en barnhage med en liten unge mitt på golvet i köket. En lång ryss kom in i något ärende, kanske bara av nyfikenhet eller för att kolla om där fanns något kjoltyg. Det är högsta mode hos de ryska militärerna att ha sina pistolhölster hängande på remmar rätt långt ner på låret. Ryssen småpratade och jollrade med barnet som började tafsa på det stora pistolhölstret. Han skrattade, öppnade hölstret, tog ut pistolen och gav den åt ungen att leka med. Den förskräckta mamman rusade fram och tog från barnet den roliga leksaken och lämnade den tillbaka till soldaten. Jag blev nyfiken när jag såg att pistolen var en tjeckisk CZ 9 mm automatpistol, samma vapen som den tjeckoslovakiska armén hade. Jag frågade honom, hur han hade kommit över den och han berättade, att när de kämpade sig genom Slovakien, blev de inkvarterade hos en slovakisk bonde. På natten gick bonden in i ladan där det sov några ryssar och sköt ihjäl sex eller sju stycken med pistolen. Soldaten berättade inte varför bonden gjorde så eller vad de själva hade gjort bonden eller hans familj.

Det är som sagt bra att ha officerare inkvarterade eller i närheten. Men det lyckas inte alltid.  I dag kom det ett par unga och något sprättiga löjtnanter som sökte kvarter, men de var inte nöjda med vad vi hade att erbjuda: De sökte nattkvarter med piano, vilket vi inte kunde stå till tjänst med. Tichýs piano är redan ockuperat av kalfaktorn-läraren som älskar att spela klassisk musik på sin fritid, så de fick dra vidare.

Det finns även kvinnlig personal med på ryssarnas fälttåg. Det är uniformerade flickor och kvinnor i olika befattningar. Det vi har sett mest av är de soldatflickor som dirigerar trafiken i vägkorsningarna. Överallt där trupperna rör sig dyker det strax upp dessa trafikpoliser i militärblus och -kjol, korta stövlar och en basker i nacken. De har alltid en k-pist på ryggen och en liten flagga i varje hand. Med dessa små röda och gula flaggor styr de trafiken.

Ryssar 1945

Andra jobbar på staberna, köken och inom sjukvården. Dessa kvinnor är inte det minsta tilldragande trots sina ibland yppiga behag. Inte ens de ryska soldaterna tycker om dem och söker sig hellre till våra flickor. Varför?  Det sägs att ryskorna är sjuka och jag har sett åtminstone ett par som såg hemskt sjuka och eländiga ut. Det är säkert inte roligt för en kvinna att följa med denna vilda här. Man säger också att många av dessa flickor har varit slavarbetare hos tyskarna och att de vid de ryska arméernas framryckning efter befrielsen följde vidare som soldatflickor. Men de fanns inte bland de stridande soldaterna i första linjen, de har kommit först med eftertruppen.

Vårt civila samhälle har brutit samman, det har inte fungerat i flera veckor – ingen polis eller annan myndighet, ingen läkare och vi kan inte handla bröd, mjölk eller annat, så vi är helt hänvisade till det matförråd mor har lagt upp, till oss själva och våra grannar. Det är besvärligt och obehagligt på många sätt. För att skaffa åtminstone ett sken av myndighet sätter vi yngre killar på oss röda armbindlar (den röda färgen är ju populär) och går två och två på nätterna utrustade på sin höjd med en käpp och en visselpipa. Det är inte mycket att sätta emot beväpnade och fulla soldater, men det är det enda vi kan åstadkomma. Vid en av våra nattliga ”patruller” lyckades vi skrämma bort en soldat och kanske förhindra en ny våldtäkt. När vi klagade hos en kapten och trodde att vi kunde peka ut soldaten, svarade kaptenen: ‘Vad skall jag göra med honom? Jag kan inte sätta honom i fängelse, han skall ju kriga mot tysken. Eller skall jag låta skjuta honom? Vill du de? Tycker du att vi skall skjuta en kille därför att han har pippat en flicka?  Har hon dött av det?”.

Ryssar 1945_0003

Jag frågade också en av ryssarna hur de gjorde med fångarna, om de alltid skonade dem som de vi hade sett på gården. Han försäkrade att det var så.  ‘Men’, ryckte han på axlarna, ‘en gång fick jag ta hand om en grupp tyskar som jag skulle föra bakåt. De var eländiga, en av dem var så sjuk att vi måste stanna jämt för att han skulle gå bakom busken och skita. Han försinkade oss, så när han hukade sig för tionde gången tog jag bössan och knäppte honom bakom örat.’ Så var det med den saken.

”Eto vojna!”, ”Så är kriget!” säger de när vi protesterar mot diverse till- och övergrepp.

I vårt lilla stationssamhälle har det funnits det bara en tysk eller halvtysk familj.  De har en son som blev inkallad och hamnade på östfronten. Några månader före krigsslutet dök han plötsligt upp – civil – och har sedan dess bott hemma hos sin mor. Vi är nästan säkra på att han har deserterat och hållit sig undan, men det föll ingen in att ange honom. Visst var han illa omtyckt därför att han tidigare, under Tysklands stora dagar, skröt och skroderade, men vad jag vet hade han inte skadat någon människa. I dag kom det en ensam rysk soldat med bössan och påsatt bajonett och frågade ut lekande barn. De pekade åt arbetarlängorna till och sprang omkring soldaten när han gick förbi våra fönster. Efter en stund marscherade han tillbaka, denna gång tillsammans med tysken. Någon hade angivit honom. Han fördes bort till det ryska högkvarteret och ungarna sprang nyfiket efter. Mírek följde med och berättade sedan att tysken förhördes av ryska officerare, att man sedan tog honom bakom en lada och beordrade honom att gå, varefter en soldat sköt honom med gevär bakifrån i huvudet. Barnen fick se på och de påstod att han rörde sig på marken och försökte stoppa blodflödet med handen innan han dog.

 

Annonser

En reaktion på ”70 år sedan (9)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s