Skallmätare och rasbiologer

Den diskussion om den svenska rasbiologin man för i dagspressen är naiv och saknar historiskt perspektiv

Den europeiska etnocentrismen och uppfattningen om den vita rasens överlägsenhet, existerade redan i antiken och den befästes med européernas koloniala erövringar under den nya tiden. Tack vare sin överlägsna tekniska civilisation behärskade européerna i slutet av 1700-talet hela jorden.

Egentligen var alltsammans Darwins fel.

Den allmänna föreställningen före Darwin var att människan var skapad av Gud, att bibelns och antikens människor var fullkomliga, men att somliga med tiden hade degenererat, blivit ”vildar”. Upplysningsmannen Buffon sökte förklaringen i klimatteorin; han menade att människan blev mörkare i hyn och förvildades ju mer hon avlägsnade sig från den milda klimatzonen.

Evolutionsteorin vände upp och ner på de här föreställningarna. Den tidigare, på intuition och ytliga observationer grundade uppfattningen om rasskillnader bekräftades nu med utvecklingsbiologiska argument. Evolutionstanken innebär ju att människan som alla andra djurarter utvecklas från primitiva till mer komplicerade former, att hon är en länk i en utvecklingskedja. Betraktar man hur människans fysiologi förändrats från den antropoida apan till homo sapiens uppfattar man vissa drag som mer primitiva: liten skalle i förhållande till kroppen, låg panna, låg ansiktsvinkel, kraftiga ögonbågar och vikande haka med framskjutande käkar framstår som primitiva, apliknande drag..

För 1800-talets vetenskapsmän var det uppenbart att den vita rasen visade alla yttre tecken på att vara den sista länken i utvecklingskedjan och var därför den mest fullkomliga. Man utgick vidare från att intelligensen var proportionell till hjärnvolymen och att den satt i pannloben, så en stor skalle och hög panna uppfattades som tecken på intelligens. För att jämföra olika rasers utvecklingsgrad och intelligens tedde det sig naturligt att mäta skallar. Holländaren Pieter Camper (1722-89) var den förste som uppmärksammade och började mäta ansiktsvinkeln.

Ungefär samtidigt gjordes nya vetenskapliga upptäckter och dök upp nya idéer. Antropologin såg dagens ljus i början av 1800-talet och återupptäckten av de Mendelska ärftlighetslagarna drev fram en ny vetenskap, genetiken. Antropologer och genetiker började med hjälp av nya verktyg mäta och jämföra olika folkgruppers begåvning och intelligens. Inte oväntat fick man bekräftelse på att européerna var intelligentast, men till forskarnas förskräckelse visade upprepade mätningar att folks intelligens sjönk med tiden, att nya generationer blev dummare, att mänskligheten höll på att degenerera.

Det visade sig senare att mätverktygen var bristfälliga, mätningarna felaktiga och tolkningen tendentiös, men skadan var redan skedd. Forskningsresultaten väckte oerhört uppseende och farhågor världen runt. I början av 1900-talet rådde en allmän pessimism om människans biologiska framtid och såväl forskarsamhället som allmänheten krävde snabba åtgärder för att rädda mänskligheten från den hotande katastrofen.

De åtgärder man krävde och föreslog syftade till att stoppa den pågående försämringen av människosläktet. Med början i England 1907 organiserade man eugeniska sällskap och institutioner över hela världen, i Tyskland, Holland, USA, Nya Zeeland, Japan, Sovjet. I Sverige bildades 1910 efter tyskt mönster ett sällskap för rashygien, samtidigt som en ny vetenskap, rasbiologi, introducerades. Termerna antyder att man här som i Tyskland och USA såg på eugenikens uppgift på annat sätt än exempelvis i England där den i huvudsak var klassinriktad, även om målgrupperna överallt överlappade varandra.

Varför den tyska fokuseringen på ras? Rasidéer fick i Tyskland spridning efter lingvisternas upptäckt av de europeiska språkens släktskap med sanskrit. Trots språkforskarnas protester skapades myten om tyskarnas blodsläktskap med de mytiska ädla arierna och tyskarna såg sig som den renaste indogermanska stammen. Kort före sekelskiftet 1900 publicerades i Tyskland ett par böcker som fick enorm spridning och inflytande. Man översatte Gobineaus Essän om de mänskliga rasernas ojämlikhet, ett verk som nonchalerats i Frankrike och varit bortglömt i nästan ett halvt sekel. Gobineaus huvudtes att rasblandningen leder till mänsklighetens undergång stämde förunderligt väl med den moderna rasbiologiska forskningen. Tysk-engelsmannen Houston Chamberlains fullföljde och bekräftade hans tankegångar i boken Det 19.e århundradets grundvalar, ett pseudovetenskapligt sammelsurium som lästes och beundrades av kejsaren Wilhelm och av Adolf Hitler.

Att den svenska eugeniken fick samma inriktning som den tyska var självklart. Här fanns de kulturella banden med Tyskland men också en behagligt kittlande känsla att tillhöra en ädel ras och därav följande plikt att värna om ”den svenska stammens” renhet. Herman Lundborg, rasbiologins främste företrädare och propagandist i Sverige, styrdes inte enbart av vetenskapligt nit. Hans tyskvänlighet och flitiga umgänge med nazistiska rasbiologer är välkänt, men mindre känt är att han som rasideolog var påverkad av Gobineaus historiefilosofi som han introducerade i Sverige. I sin Rasbiologi och rashygien (1914) ägnar han den franske greven ett uppskattande kapitel och kallar honom ”en märkesman på rasforskningens område”. Lundborg hävdar att Gobineaus grundidé bekräftas av den biologiska forskningen och att orsaken till äldre kulturfolks undergång ligger i s. k. kontraselektion, d.v.s. ett ogynnsamt föräldraurval.

Lundborg var en internationellt erkänd forskare och Statens institut för rasbiologi gästades av namnkunniga eugeniker från världens alla hörn, från Tjeckoslovakien, Schweiz, USA och Kanada till Estland, Finland, Sovjet och Kina. Nu undrar kanske många, Sovjet? Märkligt nog uppehöll Lundborg under flera år flitiga och vänskapliga kontakter med sovjetiska rasbiologer, även judiska sådana. Man hade omfattande kunskapsutbyte, träffades och drev gemensamma projekt. En föga känd historia som Lundahistoriker Per Anders Rudling ägnat en studie åt.

Eugeniken och rasbiologin var inte något som var förbehållet ”högern”. Tvärtom var det så att den eugeniska alarmismen var allmän, att det under första delen av 1900-talet bland såväl politiker som i vetenskapssamhället och det kulturella etablissemanget i stort rådde konsensus om behovet av rashygieniska åtgärder.

Sovjet var inget undantag. Institutionen för genetik vid Moskvauniversitet som startades 1919 förvandlades redan 1921 till ett Eugenikinstitut där man samlade kranier och klassificerade folk efter blodgrupp. Priset togs antagligen av den forskare som ansåg sig ha hittat en reagens med vars hjälp man kunde visa att blod från olika raser hade olika färg. Det var speciellt det ryska och det judiska blodet man ville se skillnaden på och reagensen visade mycket riktigt att det ryska blodet var rött medan det judiska färgades blågrönt. Ryska eugeniska sällskapet hade en särskild kommission för studium av den judiska rasen som man ansåg vara mindervärdig. I samarbetet med tyska kolleger gick man ett snäpp längre än Lundborg, 1924 bildades ett gemensamt Tysk-ryskt institut för rasforskning. Och som på andra håll föreslog man olika rashygieniska åtgärder. Visserligen var en del sovjetiska eugeniker tveksamma till att förbjuda blandäktenskap men generellt var man för socialt motiverade ingrepp som sterilisering av psykiskt sjuka och yrkeskriminella.

Det sovjetiska förhållningssättet påverkade inställningen till eugenik och rasbiologi hos marxister och andra vänsterintellektuella i väst. Inflytelserika opinionsbildare och kända kulturpersonligheter som medlemmar av det socialistiska Fabiansällskapet George Bernard Shaw, H. G. Wells, Beatrice och Sidney Webb, Julian Huxley, C.P. Snow, Harold Laski, Havelock Ellis, Emma Goldman med flera höll åsikter som vi i dag skulle beteckna som reaktionära och rasistiska och propagerade för rashygieniska åtgärder. Marxisten och framstående medlemmen i kommunistpartiet, genetikern J.B.S. Haldane, som tidigare visat att det var praktiskt omöjligt att utrota vissa genetiska defekter med rashygien, tyckte att i en socialistisk stat kunde rashygienen visst praktiseras i stor skala, att genetiskt belastade individer skulle steriliseras och att man inte borde tillåta invandring av sämre begåvade raser som ”negrer” till Europa.

Eugeniken hade svag ställning i katolska länder och påven avvisade i en encyklika rashygieniska åtgärder som stridande mot Guds ordning. Men det var först på 1930-talet som man på allvar började kritisera rasbiologin. Motståndet växte främst i de anglosaxiska länderna där man nu dömde ut den tyska rasbiologin som ovetenskaplig och även i Sverige började man i slutet på 1930 se mera kritiskt på Lundborgs verksamhet.

Det är detta historiska scenario man får hålla i minnet när man bedömer de involverade. Att tala om Sveriges mörka historia, att i efterhand fördöma Anders Retzius och kräva att hans byst avlägsnas från Karolinska är ahistoriskt och ytterst naivt. Retzius och andra var inga skurkar eller dumhuvuden, de var forskare som bedrev vad i deras tid var allmänt accepterat som god vetenskap, och de gjorde det oftast med ärligt uppsåt och i god tro. När deras idéer ledde in i en återvändsgränd eller när deras forskning fick oönskade följder befinner de sig i gott sällskap. Skulle vi ta bort alla byster och bilder på Karl Marx och Alfred Nobel?

Det vi borde lära av historien är att förhålla oss skeptiskt till vad som för stunden uppfattas som obestridlig vetenskaplig sanning. Vetenskapen utvecklas ständigt och dagens sanning blir lätt morgondagens lögn.

Annonser

4 reaktioner på ”Skallmätare och rasbiologer

      1. Hej
        Nej jag är inte släkt med Avestas provinsialläkare!
        Tack för intressant läsning!
        Lars k

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s