Islam – en fredens religion

Den som i Sverige dristas ifrågasätta islam som en fredens religion kan räkna med att bli stämplad som islamofob och riskerar att bli åtalad för hets mot folkgrupp. Doktoranden Devin Rexvid stack ut hakan ordentligt i Svenska Dagbladet 24/1, han inte bara skär-skådade den här vilseledande och politiserade användningen av begreppet islamofobi, han tog helt avstånd från religionen islam som han menar är en våldsbejakande ideologi.

Rexvid är inte längre troende, men frågan om islams inställning till våld ställs allt oftare även av troende muslimer. Man talar om behovet av en granskning av de religiösa urkunderna, en mer tidsenlig tillämpning av den islamiska lagen, och allt fler, även ledande muslimer, talar om behovet av en radikal muslimsk reformation.

De stora religionerna predikar tolerans och människokärlek, men alla gör de också anspråk på att vara den sanna uttolkaren av Guds vilja. De abrahamiska religionerna, monoteisterna, är eo ipso intoleranta mot andra: ”du skall inga andra gudar hava”, och de kristna har praktiserat toleransen och kärleken till nästa under sina korståg, med judepogromer, inkvisitionen, kättarbål och miljoner dödade i den milde Jesu namn, både före, under och efter det trettioåriga kriget.

Den muslimska toleransen sträcker sig inte längre än att de otrogna tillåts existera som lägre stående dhimmí i underkastelse under koranen och sharialagen. Islams blodiga historia talar inte för att muslimer skulle vara speciellt fredsälskande. Profeten själv missionerade och spred sin religion med svärd och så gjorde också hans efterföljare som under drygt hundra års jihad, erövringskrig, lade under sig merparten av den antika världen. Islam härskade då över ett område som sträckte sig från Indien och Mellanöstern över Balkanhalvön, Nordafrika och Syditalien till Spanien. Ursprungsbefolkningarna, hedningar, kristna och judar tvångsislamiserades, fördrevs eller massakrerades. Det är detta medeltida kalifat som IS vill återupprätta med användning av samma medel. Diskriminering, förföljelser, omänskliga straff och massakrer på de ”otrogna” upprepades och fortsatte under alla århundraden ända till sena 1800-talet.

Hur mycket blod och hur många liv har det eviga hatet och ändlösa kriget mellan sunni- och shiamuslimer kostat sedan slaget vid Karbala år 680 går inte ens att uppskatta. Det har pågått i över 1300 år och pågår fortfarande, i dag som ett öppet krig i Syrien, Irak, Libanon och Jemen och som latenta eller mer eller mindre öppna konflikter i Pakistan, Bahrain, Saudiarabien och andra muslimländer med en shiitisk minoritet. Bakom namn som Hamas, Hizbollah, al-Qaida eller IS döljer sig de två huvudrivalerna om dominansen i muslimvärlden, det wahhabitiska Saudiarabien och det shiitiska Iran, båda auktoritära, ortodoxa och fundamentalistiska regimer och båda på god väg att säkra sin hegemoni med kärnvapen.

Efter morden i Paris och Köpenhamn har man på nytt börjat fråga vilket ansvar bär islam för den terror som dagligen utövas i dess namn. Många muslimer värjer sig för anklagelsen att det som i deras ögon är en fredens religion kunde initiera andra till dödande av oskyldiga människor. Professionella islamofiler viftar med lätt hand bort fakta som inte passar dem – att terroristerna själva förklarar sig vara Guds heliga krigare som straffar de otrogna, att de mördar med ett ”Allahu akbar!” på läpparna eller att de spränger sig själva i småbitar i förvissning om att de som martyrer kommer att sitta vid Guds sida och njuta av överjordiska fröjder i paradiset. Politiskt motiverade apologeter kommer med en oändlig rad av krystade bortförklaringar, allt från islamofobi, arbetslöshet, fattigdom och social marginalisering till freudiansk psykodynamik.

Motiven för vårt handlande är sammansatta. Men en god regel även vid granskningen av människors bevekelsegrunder är att använda Ockhams rakkniv, att inte gå över ån efter vatten, att inte vara så sofistikerad att man nedvärderar eller negligerar det primärt givna om det inte passar in i ens världsbild. Varför inte tro på det som en människa säger, även om hon är en muslim? En ung svensk IS-krigare berättar i teven om sin tro och sin bergfasta övertygelse att det är en välgärning att tortera, halshugga och bränna de otrogna för Allahs skull. ”Arabisk retorik” får man ibland höra, och islamapologeterna tycks vara omedvetna om att de visar en rasistisk attityd som de helst borde undvika.

Devin Rexvid kallar islam en ideologi. Varför inte? Naturligtvis bör även religioner klassas som ideologier och värderas och kritiseras som sådana. Att ideologierna kan motivera och ibland fanatisera sina anhängare är det knappast någon som betvivlar, inte heller att det var de nazistiska, fascistiska och kommunistiska ideologierna som bär ansvaret för det gångna seklets krig och folkmord. Varför skulle islam eller någon annan religion vara ett undantag? Den lilla historiesummeringen här ovan vittnar om motsatsen.

Ordet jihad i koranen har olika betydelser, en av dem är heligt krig. De koranverser som handlar om krig är mångtydiga. Ibland betonas att krig får föras bara i försvarssyfte, att man endast får döda den som angriper en. Man går inte så långt som kristendomen som bjuder att älska sin nästa som sig själv och vända den andra kinden till, islam verkar inta en rimlig, mer realistisk position. Sura 9:29 befaller de troende att ”strida mot dem som ej tro på Gud”, på engelska ”Fight those who believe not in Allah”, och den tolkas av somliga som en ovillkorlig befallning.

Det går inte att förneka att islamistiska terrorister söker och finner stöd i Koranen och hos dess uttolkare. Troskällorna tolkas av de troende själva men främst av de lagkloka, prästerna, och det saknas uppenbarligen inte imamer som predikar jihad i dess mest aggressiva form och moskéer som motiverar och rekryterar unga muslimer till IS och andra terrorgrupper.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s